Jag har det senaste halvåret funderat ganska mycket på om jag ska ha kvar Cerezo som hingst eller om jag ska kastrera honom. Inte för att han har varit en dålig eller jobbig hingst, utan av den enkla orsaken att en valack i princip, på alla sätt är lättare att ha. Jag kan räkna upp otaliga fördelar med att ha en valack istället för en hingst, men inte gör det beslutet lättare.
Nu på vårkanten när hingsten i honom börjat ta mera plats, har jag åter igen börjat fundera. Han är inte alltid med mig som förut, och till viss del tycker jag också att personligheten har förändrats. Han är inte riktigt mattes söta, mysiga Cerezo längre... Men största problemet ligger ju i hans beteende i hagen, nånting som han troligtvis inte rår för själv. 99% av tiden går det hur bra som helst, men det behövs bara 2 sek. och så kan båda hästarna vara skadade.
Redan när jag köpte Cerezo sa jag att han får vara hingst så länge han kan gå med andra hästar i hagen. Nu är den andra hästen Emilio, och så har jag tänkt att det ska vara i 15 år till. Visst kan de gå i varsin hage, men vad är det för ett hästliv? Jag vill ju dessutom fortsätta med lösdrift, och jag kan ju inte bygga nya vindskydd till höger och vänster. Den lösdrift och fodersystem jag har just nu är ju till för att båda jag och hästarna ska ha det så bra som möjligt. Jag måste tänka på mig själv också - jag är inte helt frisk i kroppen, och kan inte göra stora förändringar som gör att jag får mera jobb. Jag kan heller inte börja köpa hästar eller ta sto och föl bara för att Cerezo ska få ha en hagkompis.
Den sak som gör mig mest tveksam till att kastrera är ju att han är avelsgodkänd. Det känns dumt att kastrera en fin hingst som är godkänd för avel. Men frågan är ju om avel är nånting jag aktivt vill syssla med då? I så fall kanske det skulle vara värt att ha t.ex. hingsthage och uppstallning. Men inte är det ju riktigt det jag helhjärtat vill syssla med nu, fastän det vore roligt med några avkommor.
Jag tänker ofta också "Det här är ju hans mest "kritiska" ålder, han kan ju bli bättre med åren". Men är det värt att ha ett eller flera halvdåliga år, innan han kanske blir "sitt vanliga jag". Som sagt, det mesta lutar mot att jag borde kastrera, men nog är det ett sånt jobbigt beslut. :( Nåväl, p.g.a. sommar och infektionsrisk så har jag ju till hösten på mig att fundera i alla fall. Tills dess får vi ta dagarna som de kommer....
