Stallets skönhet

Ja, jag tycker faktiskt att Miss Zippi är en av stallets finaste hästar/ ponnyer. :) Och idag har hon blivit verkad av mig. Stallmästaren såg mig häromdagen när jag verkade Cerezo, och eftersom hon tyckte jag gjorde ett sånt fint jobb fick jag förfrågan om att verka ponnyerna. Samtidigt som det är ett hårt arbete (som även är dyrt!), så känns det ju som en ära att bli tillfrågad, och få höra att ens jobb är fint! Imorgon är en ny dag, och flera ponnyer står på kö! Trevlig kväll!

Life's hard!

Stallägarna är på semester, stallmästaren är tillbaka från sin semester och jag har haft allt annat än positiva tankar de två senaste dagarna...

Största orsaken till att jag åkte som praktikant var att jag ville få lite omväxling i vardagen och komma mig ut och se lite mer av världen än bara lilla Esse. Att förbättra sin egen ridning och jobba med hästar tänkte jag kunde vara perfekt för mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig av att vara praktikant, men de känns som de inte blev helt rätt i alla fall. Jag har ändå varit här nu en månad, så jag tycker jag har rätt att göra en bedömning efter så pass lång tid.

Jag älskar undervisningen, och det är verkligen träningspassen som gör att man orkar ta sig igenom dagarna. Men nu när stallägarna är på semester blir det ingen undervisning på två veckor. Istället är det bara jobb på jobb! Och det är inte så att man kan tänka "jamen, bara jag får färdigt det här så kan jag ta lite ledigt en stund", nej, jobbet tar aldrig slut. Så just nu känns det inte alls bra.

Ibland undrar jag om det bara är jag som har fel attityd till jobbet. Borde jag "suck it up", och acceptera att det är såhär nu och så ska jag leva ännu två månader. Det är svårt när man så gärna vill ha egna åsikter och är van vid att sköta saker och ting på ett visst sätt. Men, när man sliter från morgon till kväll, då känns det ibland såhär.. Och det värsta är ju att det inte alls är roligt att jobba med hästar. Inte på det här viset/ under dessa villkor.

Superhästarna!

Cerezo - Min lille hingstpojk, min bebis, som e så snäll och söt. Han har under vår tid tillsammans lyssnat bra på mig under alla omständigheter, men jag har ofta märkt att han ändå inte alltid varit med mig helhjärtat. Respekten för mig och fokus har inte alltid varit på rätt ställe, och det är något vi jobbat mycket med nu under träningspassen, som varit ~2 ggr/vecka.

Vi har för det mesta jobbat på longen - haft lite övningar med varvbyten, bogförflyttning, övergångar... Och han är så fin! Han lyssnar väldigt bra och han tränger sig inte inåt med bogen lika ofta längre (vilket jag känt har varit största problemet sen jag började jobba med honom). Jag har aldrig känt att det varit hopplöst, men nu öppnar det sig helt nya dörrar, och det känns som vi verkligen kan göra det här och bli nånting! :)

Emilio och Cerezo 2011

Emilio - Stålmannen själv! Fantastisk häst som kämpar så det knakar. Vi har under tre veckor jobbat i skritt, skritt och skritt. Varje träningspass börjar från marken, längs långsidorna. Vi försöker få sänkning av höft, som i sin tur leder till samling... piaff. Han är snabb på att förstå vad han ska göra, ibland är det lättare, ibland svårare. Några gånger har vi fått igenom väldigt fin sänkning/samling, med noll tryck i handen, så mäktig känsla!

Ridningen då, att få alla delar att passa ihop. Att få min kropp rätt, för att han ska kunna trampa fram till mittpunkten och släppa ner mig på insidan. Ibland är det ju så jobbigt alltså, men det känns som jag varje dag har lite lättare, och snabbare hittar ett bra läge. Sen är det öppna och sluta, vidare till skolskritt, samling... testar på lite diagonala steg. Och fortfarande är hästen med mig och kämpar, vilken kille. Så duktig är min gamle travgubbe!

2011- Tillsammans då, tillsammans nu!
 Hoppeligen blir det så resten av deras liv! :)

 

Avelsvärdering

 

Det var ju tänkt att jag skulle försöka få Cerezo avelsvärderad i år, och eftersom det ytterst sällan blir visning i Finland, är det Sverige som gäller. Datum för årets visningar kommer bli i September, vilket betyder att jag fortfarande befinner mig i Danmark, och har lätt att ta mig till Skåne. Men, det är nu all tvivel och alla funderingar börjar dyka upp.

Först och främst - är vi redo? Är Cerezo tillräckligt mogen i kropp och huvud? Jag har ingen aning om hur de vill att en PRE ska se ut och hur de ska bete sig. Han är ju inte den lugnaste hästen precis när det är mycket på gång på ett nytt ställe. Sen måste vi väl ha veterinärintyg för att åka till Sverige. Och allt detta veckan innan jag hade tänkt åka hem. Behöver jag nytt intyg veckan därpå? Är det inte lite onödigt att köra fram och tillbaka över gränsen om vi ändå snart ska hem..?

Jag vet ju att jag kommer ångra det om jag inte visar honom, men det är även lite annat som måste fixa sig innan jag överhuvudtaget kan åka iväg. Det är ju bara så att jag vill ju inte ha dessa bekymmer två månader på förhand... :(

Jobba, jobba!

Snart är helgen förbi, och så har det gått ännu en vecka här på Enggaarden. Ibland är det stressigt, slitsamt och "bara så jobbigt" att vara här, men överlag har den här veckan gått väldigt bra! Vi börjar få igång en rutin, och får det att flyta på ganska bra nu. Dessutom är sommarens andra, och sista ridläger över, och stallmästaren har åkt på semester.

Under gårdagen påbörjades detta projekt:

Underlaget i ridhuset ska ut, och nytt ska in. Så det har inte blivit så mycket ridning i helgen. Det finns visserligen en utebana, men underlaget är inte så trevligt där och så dammar det så hiskelit mycket. Och jaa, orken har ju inte funnits till att ens ta in och pyssla om sina hästar... Men, de har det så bra i hagen ändå.. så länge de har varandra! ;)

 

Back to Basic

Under den korta tidsperiod jag varit här, har vi under träningspassen satt väldigt mycket fokus på grundarbetet. Mycket stillastående och markarbete alltså. Jag och Emilio kämpar på med det ständiga rakriktandet, som är såå jobbigt. Det är under de här stunderna som jag funderar om vi alls har kommit nån vart under alla dessa år, eftersom jag alltid kommer tillbaka till samma problem..

Förutom vanligt ground/handwork har vi påbörjat lite arbete på longen också, speciellt för att hjälpa mig med Cerezo. Igår visade Michelle lite "inledande arbete" med sin 6(?)-årige PRE hingst Andaluz. Mycket roligt att se, och speciellt roligt när jag själv fick testa lite. Väldigt snabba och fina reaktioner från hästens sida. Arbetet består i stort sett av bogförflyttning, och inlärning av spöets inverkan och reaktion. Kanske lite dåligt förklarat, men sådär i korta drag.

Emilio har fått vara min försökshäst, för att jag ska lära mig själv alla positioner och hjälper. Han har svarat ganska bra på arbetet, och det är definitivt något som kommer hjälpa honom på alla sätt och vis. Idag på eftermiddagen var det Cerezos tur, och det visade sin fungera mycket bättre än väntat. Lite smånafsande fick matte stå ut med, eftersom jag kom i en närmare position än vad jag annars brukar hålla mig i. Men jag tror nog det bara kan bli bättre, bara han får fokus på rätt ställe hela tiden! Vi kämpar vidare!

En vecka senare

Kan inte riktigt förstå att jag för bara en vecka sedan befann mig hemma i Finland ännu. Visserligen på resande fot, men ändå - hemma som hemma. Imorgon skulle min semester officiellt börja - tänk om man kunde ha semester nu, fyra veckor framåt. Jag tycker så otroligt mycket om den finländska sommaren, och det är synd att jag missar det bästa just nu. Visst är Danmark vackert, men utan någon att dela det med är det inte samma sak, dessutom är ju de lång ljusa nätterna hemma, bara för härliga!

 

Men nog om det nu, tänkte jag skulle berätta lite om stället och mitt jobb. Det står ca. 30 hästar här, allt från små ponnyer, till stora halvblod. En del av hästarna går på ridskolan, några tränas endast av ägarna och 10-15 st är inhyrda. Alla hästarna går just nu på bete, men för att spara på gräset, och ha dem närmare för ridning mitt på dagen, ska allihopa på morgonen till stallet och stå i mindre gräsfria hagar (jordfold som det heter på danska). Det här betyder alltså att vi ska flytta alla hästarna till och från betet varje dag. Och eftersom en av de fyra hagarna ligger ~500 meter bort, blir det ett jäkla massa promenerande. Hästarna är ju inte heller alltid helt samarbetsvilliga när man ska leda flera hästar samtidigt. suck!!

 

Sen är det under dagen det vanliga; mocka åt de som varit inne (ca. 5 hästar står inne), fylla på vatten, sopa, städa upp överallt, middagsfodra osv. Under morgonen ska några hästar tränas, och då är det praktikanternas uppgift att göra dem i ordning. På eftermiddagen ska alla hästarna åter igen tillbaka till betet, och så ska det mockas i jordfolden. Sen till kvällen är det inte så mycket annat än att göra det rent och snyggt i stallet och på gården.

 

Nånstans där i mitten av allt kaos, ska vi få träning - 5 ggr i veckan, 30 min/pass. Det känns verkligen som att de egna hästarna kommer som sista prioritet, vilket inte är roligt. När man är klar med stallet orkar man inget annat än att säga hej åt dem ungefär. Ännu har jag bara tränat två gånger med Emilio och en gång med Cerezo, så det känns inte som jag ännu fått ut så mycket av den delen av praktiserandet. (visserligen har de inte varit här hela veckan heller). Men idag var jag och Emilio på en kort skogstur med den andra praktikanten Synne och hennes häst Juni. Åtminstone Emilio njöt av att få vara ute och röra på benen på terrängritt som han är van vid! :)

 

Cerezo däremot är ju upp i varv (som väntat). Tänk er vilken chock det blir för en hingst, som levt med 1-2 andra hästar i två år och sedan kastas in på ett ställe med 30 hästar, och massor med aktivitet. De har fått stå lite frånskilt bakom stallet på dagarna (dels pga hagbrist nu under ridlägren) och på nätterna har det fått gå i en jordfold på framsidan. Vi får se hur det börjar gå vartefter...

 

Imorgon börjar ridläger 2, mera kaos igen alltså. Men sen är det "semester" 2-3 veckor.. och sen drar väl ridskolan igång som normalt, men vad det innebär vet jag inte ännu.. Bara att vänta och se. :P

 

 

 

 

 

 

Danmark

För alla som inte redan vet det, så befinner jag mig just nu i Danmark. Här är det tänkt att jag ska bo och jobba nu i tre månader. Mina två hästpojkar har också fått komma med mig, så vi kommer få träning ~5 ggr/vecka.

Hästarna i Björneborg

Som väntat har de första dagarna varit ganska jobbiga - massor med nya människor, hästar och rutiner. Blev dessutom inkastad mitt i ett ridläger, så det har varit totalt kaos den här veckan. Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Bara man kommer in i det och kan fördela arbetsuppgifter med den andra praktikanten så tror jag nog det ska börja gå bättre. Kan ju även tillägga att den andra praktikanten är från Norge, så där hade jag lite tur, eftersom norska är mycket lättare än danska. ;)

Nu ska jag avsluta den här dagen, och så ska jag försöka uppdatera med jämna mellanrum så ni får hänga med...