En månad senare

Det har nu gått en månad sen Cerezo blev kastrererad. Sist jag skrev hade det gått nästan två veckor, och svullnaden hade lagt sig ganska bra..... för att sedan blir värre igen. Fortfarande ingen feber och helt normal på alla vis, men när tre veckor hade gått och Cerezo även fick ödem under magen tyckte jag att de fick vara nog med att "vänta och ha tålamod". Veterinären misstänkte att det var stygnreaktion, vilket låter ganska logiskt eftersom läkningen hade kört igång ordentligt. Jag klippte bort stygnen och fick antibiotika åt honom, så NU ser det lite bättre ut igen! :)

För övrigt har vi jobbat på i vanlig takt, med bl.a. måånga promenader. Och så har han ju förändrats en del nu också. Det jag hoppades mest skulle försvinna med hingsthormonerna var först och främst överenergin. Han var aldrig någon stressad hingst, men han hade alltid ON-knappen på och det "pittrade" alltid i kroppen på honom. Och nu har han blivit såå lugn och harmonisk, och är helt fantastisk att umgås och mysa med nu. Och det andra jag hoppades skulle försvinna var nafsandet/bitandet förstås och det har minsann blivit bättre. Det hör troligen lite ihop med energin också eftersom han inte riktigt visste vart han skulle göra av energin och lekfullheten... Så jag hoppas det fortsätter i samma trevliga stil! :)

Sist men inte minst så har veterinären rekommenderat att jag börjar rida och trava mera med honom för att ytterligare få ner svullnaden.. och när han nu börjar bli så gammal som 4,5 år har jag väl också kommit fram till att det börjar bli dags för lite mera ridning. Orsaken till att jag inte ridit så mycket i år är väl främst pga tidsbrist och när jag rider en unghäst som Cerezo vill jag vara med till 100% och har jag en dålig dag eller är okoncentrerad är det helt onödigt att rida. Men nu ska det som sagt bli ändring på den saken, och hittills har det gått väldigt bra! Senast igår red jag honom och det gick super. Det känns fortfarande lite overkligt att jag rider min lilla unghäst - att jag har åstadkommit det här. "Här sitter jag och travar på honom som om jag aldrig skulle gjort annat". :]

Hingsten som blev till valack

Som många av er redan hört har min lille hingst nu alltså blivit till en valack. En sak som jag länge funderat på och i slutet av juni tog jag det slutliga beslutet att det blir kastrering. Så jag väntade på att sommaren och alla insekter skulle försvinna, och i början av oktober ringde jag till närmaste hästklinik. Det har varit ett väldigt tufft beslut, men efter att jag äntligen tog beslutet kändes det som en lättnad, och ju längre tid det gick, visste jag att det skulle bli absolut bäst såhär. Som en bekant till mig sa: "En bra hingst blir en ännu bättre valack".

 

Jag är inte tillräckligt intresserad av att hålla på med avel, åtminstone inte ju nu, och att ha en hingst bara för att ha en hingst har jag aldrig velat. Det jag vill göra just nu är att träna och åka på kurser, och för en hingst som sällan träffar andra hästar är det ett ganska stort "utmaning" att åka till stall&manege med massor av rörelse. Han har sedan han var liten även haft ett så otroligt starkt huvud, som ibland kan bli lite jobbigt för mig och honom själv. Så för alla inblandade blir det lugnast och bäst såhär! :)

 

5 november var dagen D, och oj vad jag har varit nervös. Kommer allting att gå bra?? Många har sagt till mig "Jamen, det är ju bara en rutinoperation". Visst, det stämmer, MEN det kan ändå gå dåligt. Jag har hört om hästar som t.ex. dött på operationsbordet eller inte vaknat upp efteråt. Allt kan hända när det handlar om att söva och operera. Han hade dessutom en roterad testikel, som gav mig lite oro. Och inte nog med det så hade det snöat massor med våtsnö under natten, och när jag och Jessica körde iväg halv 8 på morgonen var inte alla vägar ännu plogade. Snacka om att göra mig ännu mera nervös.

Kaustby i vinterskrud

Väl framme vid kliniken skötte sin Cerezo fint, och allting gick jättebra!! Jaana och assistenten skötte operationen väldigt lugnt och bra! Mellan varven kikade jag på vad de gjorde, men mest satt jag vid sidan om medan Jessica berättade vad de gjorde. ;) Men jag är mycket tacksam över att allting gick så bra med min lilla pojk!

Hemkommen från kliniken. :)

Men oron slutade ju inte där.... Nästa dag när jag kom till hagen fick jag ju chocken eftersom Cerezo var enormt svullen. Min första tanke var givetvis nånting i stilen med "nu har tarmarna fallit ner". ;) Sände en bild till kliniken som sa att det var normal svullnad, och veterinären  hade ju fått dra lite extra i hans roterade testikel, därav kunde han vara lite mera svullen. Nästa dag var han ännu mera svullen, och under helgen skickade jag bild till nästan alla jag kände som kastrerat och frågat hur deras hästar sett ut. ;) Det som ändå gjorde mig lite lugnare var att han inte hade någon feber, åt och kissade normal, och blev piggare och busigare för varje gång jag var ut med honom på promenad. Ungefär 5-6 dagar efter operationen början började svullnaden sakta sakta gå ner, och sen dess har det bara blivit bättre, så nu är jag nog ganska lugn! :)

Dag 3 och dag 7

Någon stor skillnad i hans beteende märker jag inte ännu, men han är ju heller inte den som går och ropar här hemma, så lite svårt att säga... Det är också svårt att veta vad som beror på hormoner och vad som är unghäst eller invant beteende. Men till våren kanske man börjar märka om det är några tydliga förändringar... :)

Bogproblem

Förbered er för att läsa ordet "bog" x antal gånger, för nu kommer jag skriva ett inlägg om Emilio och hans bog..

 

När Emilio var 5 år var han med i en transportolycka. Transporten lossnade och åkte ner i diket varpå Emilio kastades ut genom taket. Som ni kanske förstår tog den här olyckan väldigt hårt på honom - bl.a. var hela höger sida uppriven. Men det som fick ta den kraftigaste stöten var nog ändå bogen, och det är först nu, 10 år senare, som jag inser hur mycket inverkan olyckan egentligen haft på bogen. Jag har alltid vetat att han haft problem med bogen, men orsaken till att bogproblemet kommit fram ännu tydligt nu är väl för att vi kommit till en lite högre nivå, och de övriga problem minskat.

Jag vet inte riktigt vad som hände med bogen vid olyckan, men allt står nog inte rätt till. En sak som alltid funnits med är när han betar/ äter från marken - han kan inte stå som en "normal häst". Han står alltid med höger framben långt fram och vänster framben långt bak - här kommer två foton, från 2006 och 2011.

 



I skritt-trav övergångar kommer en annan tydlig sak fram. Väldigt ofta kastar han upp/fram bogen och kastar upp huvudet i själva övergången (lite svårt att förklara). Fastän vi jobbat med det i 8 år har det inte helt försvunnit, utan det verkar vara något som alltid kommer finnas där.

Ifjol när vi började jobba allt mer på samlingar mot piaff så började det väldigt bra och kändes lovande. Men ju längre vi kommit desto mer inser jag att bogen hindrar honom även i detta moment. Fastän bakbenen jobbar hur bra som helst, klarar han inte av att få upp bogen. Han blir samtidigt lätt oren då också. Här får ni en bild..

 

Jag har med andra ord insett att hans bog aldrig kommer att bli bättre än vad den är nu. Under dehär åren jag haft honom har han gått framåt enorm, men en skadad häst har sina gränser, och förändringarna i bogen kan vi nog inte göra mer åt än såhär. Det känns ledsamt att komma till den här insikten, men aldrig att jag skulle ge upp för det. :)

Något att tänka på

Jag vet, det är en evighet sedan jag skrivit... jag har haft mycket att skriva om, och tänkt otaliga gånger att NU ska jag skriva, men det har helt enkelt inte blivit av. Nu ska jag göra ett försök att skriva om en liten grej som kanske kommer lite "out of the blue". :)

 

Något jag speciellt under det senaste året reagerat på är hur människor "håller i" sina hästar i t.ex. markarbete och longering. Orsaken till att jag tar upp det här är att jag sett så många varianter av dålig "hållning", och jag tycker det korrigeras för sällan, och en påminnelse kan behövas nu som då. Många trasslar lätt in sina händer i linan, några lindar linan runt handen vilket skapar en stor risk för skada ifall hästen rycker till. Ibland ser jag linor som släpar längs marken, där både du och hästen kan trampa på den. Och inte minst av allt, allt trassel skapar krångel och långsamma rörelser, speciellt i varvbyte.

 

Jag själv fick en mycket större medvetenhet om det här när jag började jobba med min hingst - har man en snabb och dominant häst som ibland kan hoppa till och busa lite, då går det inte att ha krångel med linan inte. Men lika viktigt är det med en äldre häst, och under min tid i Danmark fick jag m.h.a. både Michelle och Sandra ännu bättre koll på det här. Det är svårt att säga att det finns något sätt som är rätt eller fel, men de finns bättre och sämre "hållning". Ibland kan det vara svårt att koordinera sig själv, sin kropp och sina händer, speciellt i början. Men håller man linan rätt har man bl.a. mycket lättare att: 1. Länga och korta linan, 2. Byta varv - byta hand inkl. lina och spö, 3. Risken att trassla in sig/tappa linan är mindre.

 

Hur håller Jag i linan då? Lite svårt att förklara, men jag ska försöka, och så får ni titta på fotot. Ifall hästen går i vänster varv, håller jag i den sträckta linan till huvudet med vänster hand. Höger hand håller i spöt och resten av linan, som är organiserad i lagom stora ringar. Därmed har jag lätt att släppa på en ring om jag vill förstora volten, eller samla upp en ring om jag vill minska volten. Linan mellan händerna går närmare min kropp, så det är lätt att byta hand när jag byter varv (testa själv och se att det inte går lika bra att ha linan närmare hästen). :P Ifall jag bara håller i en kort tygel i groundwork kan det hända att det blir lättare att bara  ha en "platt dubbelvikt tygel", men oavsett vad så plockar jag noga ihop tygeln vid start för att kunna jobba på bästa sätt.

 

Jag hoppas ni förstår vad jag pratar om, och tänker på det nästa gång ni håller i en lina och en häst! :)



Semesterfundering och träningspass mellan regnskurarna

Ifall nån undrar så har jag ju semester just nu. Jag har inga speciella planer... vilket känns lite tråkigt. Vill gärna åka ner till H:fors en sväng och hälsa på bror med familj nån helg, men vi får se när det blir. Och så är det ju faktiskt redan nästa vecka som det ordnas ARena i Sverige. Jag köpte biljett redan i januari, och hade stora planer att åka ner till Danmark en sväng samtidigt. Men som det ser ut just nu kommer jag mig ingenstans, har varken bokat båt eller flyg, eller boende eller nånting. Jag är bara så jättetrött på att resa just nu, och när jag alltid är tvungen att resa ensam och måste ta hand om precis allting själv är det lite påfrestande. Hade nog hemskt gärna åkt, vill så gärna ut och ha lite ledigt... (ännu är det ju inte för sent).

 

Men men.. Till hästarna då. Värmen håller i sig, och jag är inte alls på G att göra nånting på dagen. Helst vill jag bara sova, läsa och äta. ;) Nu på kvällssidan började det åska och regna, vilket gav lite ny energi och frisk luft. Så jag har passat på att träna mellan regnskurarna. :) Idag blev det "ombytta roller" - longering med Emilio och ridning med Cerezo.

 

Med Emilio gjorde jag ungefär samma sak som med Cerezo igår. Försökte fånga upp bakbenen och ta honom ännu mer in i en sluta i både skritt och trav. Mycket fint i skritt, även hans svåra höger varv börjar lossna nu. Också sluta-halterna har blivit bättre - han slänger inte längre ut bakdelen lika mycket som förut. I traven har det också gått framåt i båda varven och fina galopper kom de! Duktig pojk!

 

Hade som plan att jag endast skulle skritta Cerezo idag och faktiskt försöka jobba lite mera specifikt, eller vad man ska säga. Jag har jättesvårt att veta vad exakt jag ska börja göra med honom, var är det bäst att börja? Kollar alltid igenom bromsen när jag börjar, svarar han när jag ber om halt? Jep, de gör han. Svarar han om jag tar bort en hjälp eller två. Ibland ja, ibland nej. Sen på volten, få honom att runda sig runt mig, och hålla voltspåret som jag ber om. Har haft lite svårt att få bogen på plats i höger varv, med idag gick han väldigt fint och rakt! :) Testade även att förstora och förminska volten, och det svarade han bra på! Och där fick det räcka för idag, och det här är kanske precis så mycket jag kan be honom om i nuläget..?!

 

Som avslutning på dagen verkade jag Cerezos bakfötter, medan regnet åter igen började falla.... :) Och det bästa med den finländska (åtm. österbottniska) sommaren ser ni på bild (okej, dålig bild), men vad jag menar är att det är ljust dygnet runt, vilket är underbart!

 

 

Tar mig i kragen..

Har de senaste veckorna haft lite motivationsbrist med hästarna (vilket till viss del troligtvis beror på värmen), men idag tog jag mig i kragen och tränade båda killarna. Cerezo var först på tur, och med honom jobbade jag från marken med longeringen. Satte fokus på att fånga upp bakbenen/bakdelen, mha "tryck". Lite svårare har han i höger varv, men nog svarade han så fint i både skritt och trav ändå! I och med att han blev så pass "inramad" och i bra balans så bjöd det i sin tur även på en trevlig galoppfattning och en lika trevlig galopp. Åh va jag var stolt över honom, han lär sig så snabbt! :)

Sen red jag Emilio och vi kände igenom gångarterna i förvänd böjning, och diagonaler. Riktigt bra diagonaler i både skritt och trav, lite svårare att böja om sig och få placerat bogen i trav hö varv, så de får vi jobba vidare på. Har inte jobbat så mycket i trav i förvänd böjning, men de gick finfint. T.o.m. de förvända slutorna i hörnen gick galant. Och sist men inte minst var jag "tvungen" att testa lite galopp. Tror aldrig jag har gjort en förvänd galoppfattning förut, men han är så pass skolad och lyhörd nuförtiden att de inte var några problem. Förvänd höger galopp på böjt spår har inte heller varit några problem förut, medan vänster är ganska svårt ännu.

 

Kort och gott, de var min träningsdag. :)

Kurshelg

Nu i helgen hade vi årets andra kurs med Anna-Clara Olofsson. Jag håller ju i trådarna för kurser med A-C, och även denna gång har det varit en del fixande hela våren. Kursen ordnades den här gången vid Stall NH, och blev riktigt lyckad! Hade satsat lite extra på tidsschemat med bl.a. mera teori och avslutande grillfest under lördagen för att få samlat gänget lite mera. :) Trots mina försök att marknadsföra kursen, och få en så bra och intressant kurs som möjligt, så var åskådarantalet lika dåligt som alltid.... Lite besviken blir man ju när man gjort sitt yttersta för att göra en så bra kurs som möjligt. :/ Men, finns de inte intresse så finns de inte...

 

Redan på fredagkvällen hade jag min första lektion - jag jobbade med Cerezo här hemma. Jag insåg ganska snabbt att jag (som vanligt) har varit lite för självkritisk. Han är mycket duktigare än vad jag gett honom "cred" för på senaste tiden. Fokuserade en del på höftplacering och sluta i groundwork och på längre lina. Och ett för mig nytt sätt att länga honom på, som gav mycket bättre kvalité i motsats till det jag gjort tidigare. :)

 

På lördagmorgonen hade vi ett teoripass med bett som tema, och mitt på dagen lite groundwork demo. Emilio fick vara försökskanin med Anna-Clara, vilket var mycket roligt och intressant att se. A-C fick även jobba lite med Maja, som inte är lika enkel.  

Kursdeltager njuter utanför manegen. :)

Själv jobbade  jag två pass med Emilio. Första passet lite groundwork och longering. Fortsatte på samma spår som senaste kursen. "Bjuda in" och sluta i longering. Han svarade väldigt bra, och även i trav fick vi några fina moment! Andra passet red jag, vilket inte var några större konstigheter. Rakriktning i förvänd böjning som sist, lite diagonaler... och samling + öppna/sluta. Och så fint han har börjat svara på sitsen!! Nästan så han nitbromsade några gånger när jag satte mig tillbaka inför samling. Underbara häst!!

Under lördagkvällen hade vi som sagt en liten grillfest för alla som ville. Vi blev inte så många, men roligt och trevligt hade vi minsann. Och givetvis god mat! :) Och vädret, det var ju helt fantastiskt - perfekt för grillning och umgänge!

 

Under söndagen blev jag motarbetad av min kropp och kunde inte delta. Jaa, jag blir så ledsen och arg. :( Men men.. Anna-Clara var snäll och jobbade Emilio från marken, och det gick ju super. Har verkligen fått en hel del verktyg att jobba med nu! Tusen tack underbara Anna-Clara för den här gången!! Och tack till Lisa, och alla andra som på något sätt varit med under helgen! :)

 

Tankar kring kastrering

Jag har det senaste halvåret funderat ganska mycket på om jag ska ha kvar Cerezo som hingst eller om jag ska kastrera honom. Inte för att han har varit en dålig eller jobbig hingst, utan av den enkla orsaken att en valack i princip, på alla sätt är lättare att ha. Jag kan räkna upp otaliga fördelar med att ha en valack istället för en hingst, men inte gör det beslutet lättare.
 

Nu på vårkanten när hingsten i honom börjat ta mera plats, har jag åter igen börjat fundera. Han är inte alltid med mig som förut, och till viss del tycker jag också att personligheten har förändrats. Han är inte riktigt mattes söta, mysiga Cerezo längre... Men största problemet ligger ju i hans beteende i hagen, nånting som han troligtvis inte rår för själv. 99% av tiden går det hur bra som helst, men det behövs bara 2 sek. och så kan båda hästarna vara skadade.
 

Redan när jag köpte Cerezo sa jag att han får vara hingst så länge han kan gå med andra hästar i hagen. Nu är den andra hästen Emilio, och så har jag tänkt att det ska vara i 15 år till. Visst kan de gå i varsin hage, men vad är det för ett hästliv? Jag vill ju dessutom fortsätta med lösdrift, och jag kan ju inte bygga nya vindskydd till höger och vänster. Den lösdrift och fodersystem jag har just nu är ju till för att båda jag och hästarna ska ha det så bra som möjligt. Jag måste tänka på mig själv också - jag är inte helt frisk i kroppen, och kan inte göra stora förändringar som gör att jag får mera jobb. Jag kan heller inte börja köpa hästar eller ta sto och föl bara för att Cerezo ska få ha en hagkompis.
 

Den sak som gör mig mest tveksam till att kastrera är ju att han är avelsgodkänd. Det känns dumt att kastrera en fin hingst som är godkänd för avel. Men frågan är ju om avel är nånting jag aktivt vill syssla med då? I så fall kanske det skulle vara värt att ha t.ex. hingsthage och uppstallning. Men inte är det ju riktigt det jag helhjärtat vill syssla med nu, fastän det vore roligt med några avkommor.

 

Jag tänker ofta också "Det här är ju hans mest "kritiska" ålder, han kan ju bli bättre med åren". Men är det värt att ha ett eller flera halvdåliga år, innan han kanske blir "sitt vanliga jag". Som sagt, det mesta lutar mot att jag borde kastrera, men nog är det ett sånt jobbigt beslut. :( Nåväl, p.g.a. sommar och infektionsrisk så har jag ju till hösten på mig att fundera i alla fall. Tills dess får vi ta dagarna som de kommer....

Varmblodspower

Idag har jag haft "äran" att jobba med mina två fina varmblod. :)

Maja stod först på tur, och idag var det lektion med medryttare på schemat. Majas specialitet är att göra saker och ting halvdant, så ryttaren ska tro att det är rätt, när M. i själva verket fuskar sig igenom det. Maja ger verkligen ingenting gratis, men när ryttaren gör rätt så går det som en dans. Så det gäller att hitta rätt knappar, och försöka ge ryttaren en bättre känsla av vad som är rätt och fel, så de på egen hand kan jobba vidare. Det har varit lite från och till, men idag tyckte jag faktiskt att det åter igen lossnade lite mer i några hörn. Jag är åtminstone riktigt nöjd, så jag hoppas ryttaren också är det. ;)

Suddbild ur film... :)

 

Sen var det Emilios tur, och idag blev det jobb på longen. Tänkte jag skulle försöka mig på lite sluta i skritt.. svårt, men helt okej resultat. Han ville gärna komma in mot mig, istället för att hålla sig på volten, men allt går ju inte på en dag. Jag fick ju honom åtminstone att förstå att det var sluta jag ville ha, så det är väl bara att jobba vidare.

 

Traven då.. Vi kan väl ganska enkelt säga att den är svår eftersom det är så mycket fart. Dessutom har vi bogar som åker in och ut och överallt. Utmaningen här är väl att börja få en mera samlad trav, och få kontroll över alla kroppsdelar. T.ex. bogen, som jag ser som ett ganska stort bekymmer. Idag tyckte jag ändå att jag fick lite bättre tempo, med stabilare kropp. Alltid nåt...

 

Sist men inte minst; galoppen. Han har genom tiderna enbart rusat runt i full fart, utan någon koll på ben eller kropp. Han har väldigt svårt att galoppera utan stöd från en ryttare på ryggen. MEN, idag kom bästa galoppen ever!! Helt otroligt fin. Han rusade inte, utan han galopperade långsamt, relativt samlat, med bra ställning/böjning, och framförallt kändes den bärig. Dessutom fick jag honom i sista fattningen att lyfta galopp från skritt, och väldigt bra dessutom. Och för att den hästen ska klara av det så måste han ha ganska bra koll på sin kropp i skritten och i fattningen. Så, gissa om mitt hjärta bankade lite extra. Min häst som var helt omöjlig att longera förut.

Vårklippningen blev äntligen klar idag :)

 

Nykomling på lösdriften

En hårig och nyrullad Linus. ;)

I söndags fick vi tillökning i hästfamiljen här på Lillbacka. 4 årige halvblodsvalacken Linus flyttade hit på obestämd tid. Han är alltså jämnårig med Cerezo, och tanken är att de ska dra nytta av varandra och kunna leka och få utlopp för sin energi. (Emilio är inte så mycket till för dethär lekandet). Jag som en gång i tiderna var intresserad av halvblod, måste ju tillägga att Linus har en väldigt fin far - poängmässigt en av Finlands genom tiderna bästa hbls hingst (om jag inte minns riktigt fel nu).

 

Nåväl, eftersom jag aldrig varit med och släppt en äldre hingst tillsammans med en nya häst var det lite spännande. Ganska svårt att förutspå vad som kommer hända, och hur hästarna reagerar. Som tur har jag inga galler mellan boxarna i stallet, så alla fick stå där inne och hälsa på varandra en stund först. Cerezo var uppjagad till tusen, medan Linus var ko-lugn och inte alls berörd av Cerezos ståhej, utan började glatt nafsa tillbaka på Cerezo - ett gott första tecken alltså.

Linus och Cerezo

Sedan satte vi ut Linus med Emilio, som blev vääldigt glad i benen. ;) Linus däremot tittade sig lite omkring och gick sedan och åt hö. Sen var det Cerezos tur att få komma ut, och han var allt annat än lugn på väg till hagen... men, ihopsläppet (tycker jag) gick bättre än väntat. Cerezo trängde sig på en del, och fick ta några smällar i bogen. Linus sa alltså till när det behövdes, men visade varken att han var rädd eller hotfull. Med andra ord verkar de ligga ganska på samma nivå och när de så småningom lugnade ner sig samlades alla runt höbalen. En lyckad dag alltså!

Eftermiddagsvila/matpaus

Nu har de gått tillsammans i lite mer än två dygn, med varierande beteende mellan varandra. Tar väl ännu en-två veckor innan de fått ordning på allt i hagen, men tycker ändå att det hittills har fortsatt i samma fina stil som efter ihopsläppet. Så med det säger vi Välkommen Linus!!

Kvällsmat i solnedgången

Hästigt värre

Eftersom det är ett tag sedan jag skrev tänkte jag dra igenom hur läget är på hästfronten just nu. Igår blev det t.ex. en intensiv, men trevlig hästdag med fyra hästar på tre olika platser... :)

 

Brummade som vanligt iväg på lördag morgon till Lövö för att träna med K&C. Eftersom gråa spanjoren har varit lite dålig i fötterna har det inte blivit någon "vanlig" träning med honom på några veckor, men som tur börjar det ge med sig så igår kunde vi åter igen träna med mig på ryggen. Kände mest igenom dagsformen, och gjorde lite basic. Rörde sig bra framåt och svarade fint när vi förstorade och förminskade volten i skritt och trav. Fick även testa på lite galopp, vilket var.. speciellt. ;)

 

Sen körde jag vidare till Purmo och hälsade på Maja. Hon har på senaste tiden jobbat väldigt fint både från marken och ryggen. Jobbat mycket med öppna och sluta längs långsidorna i skritt&trav, samt skolskritt och travövergångar. Men igår blev det ingen ridbaneträning, utan den här gången blev det en terrängtur i snö/regn-yran. Maja kändes väldigt lugn och fin, och för ovanlighetens skull så kunde hon även galoppera utan att köra en rad med bocksprång. ;)

 

Cerezo då... Två steg framåt och ett tillbaka, eller hur säger man?! Så duktig han har varit, och så mycket beröm jag gett honom, och så vänder allt. Han är nu inne på sin andra vecka av trots/ attitydproblem, och jag börjar bli ganska trött på honom. Men, det finns väl inte så mycket annat att göra än att kämpa vidare - vi kom ju oss igenom hans förra trots-period.

Var lite oroligt för hur det skulle gå med ridning nu, men idag var han faktiskt väldigt fin. Lugn och harmonisk när jag värmde upp honom, och inga större bekymmer där inte. Sen fick K. sätta sig upp. Lite extra jobb med vänster varv innan han släppte igenom, men annars helt ok skritt. Fokuserade på varvbyten idag, eftersom han fuskat lite där. Gick också helt ok så småningom. Traven var ovanligt spänd, och till sist ville han inte alls fram. Troligtvis blev det för jobbigt att balansera ryttare och springa på småhalt underlag (suck detta klottväder!). Hade honom att trava utan ryttare till sist, och då var han åter igen helt avslappnad... så, vi ska hoppas att han inte kommer ihåg detta som nånting negativt nu då.

 

Och lilla Emilio.. Igår påbörjade jag hans årliga klippning. Det blev än så länge bara halva halsen, men kommer nog ta magen och bakdelen senare den här månaden. Och så svårt det är att klippa hästar, jag hinner glömma det under året. ;b Ridmässigt fungerar han ganska bra just nu. Vi tar det riktigt försiktigt, och jobbat med saker där jag känner mig tryggast just nu. Vi har bl.a. fokuserat mycket på att förbättra öppnan och slutan i skritt och trav. I traven har det börjat flyta på väldigt bra. Växlar även mellan stång/kapson och kimblewick just nu. Det sitter säker mer i mitt huvud än i Emilios, men det känns som Emilio kopplat samman problemen med stång/kapson, och spänner till sig lite, men med enbart kimblewick sträcker han bättre framåt. Och nu när jag känner att det börjar flyta lite bättre har jag vågat sätta till lite skolskritt igen, vilket fungerat ganska bra. Så det verkar ha varit bra för honom att få gå tillbaka, och byggt upp en "trygg balans" igen.

Mognadstecken

På senaste tiden har det nu som då dykt upp tillfällen där jag lagt märke till att Cerezo börjat mogna lite. Obs, lite.. han är fortfarande till 90% barnsliga lilla Cerezo. Idag fick jag se ett av de större tecknen på mognad. Temperaturen har legat på strax under -20 de senaste dagarna, vilket gör att hästarna blir lite extra pigga. Ikväll på träningen syntes det hur gärna Cerezo skulle vilja busa, och nästan så han kröp ut skinnet av iver. Men hör och häpna, han kunde behärska sig. Lite småfjant, och rusk på huvudet, men that's it. Han lyssnade hur bra som helst på mig, utan att ha någon tendens på att öka tempot i varken skritt eller trav. Skulle det här har varit för bara några månader sen skulle han garanterat ha hoppat omkring som en galning och inte lyssnat alls. Ännu en liten sak att vara nöjd och stolt över. Som ni märket har jag satt väldigt mycket fokus på den här killen på senaste tiden... och vad han ger mig mycket!!

Glada dagar

För den som läste mitt senaste blogginlägg kanske kommer ihåg att jag kört lite intensivträning med Cerezo. För ca två veckor sen skrev jag alltså att jag inte märkt någon stor förändring, men att han fungerat väldigt bra de två senaste dagarna. Dagen efter att jag skrev det där så åkte jag till manegen med honom, och han fungerade så otroligt bra. Lugn, fin och lyhörd. Med det så bestämde jag mig för att ge honom lite vila. Hade egentligen tänkt ge honom en lite längre viloperiod, men jag märkte redan efter några dagar att han var ganska uttråkad. Han har väl kommit upp i den där åldern när det faktiskt inte duger med att bara gå i hagen längre. ;) Så, med 6 dagar ledigt körde vi igång igen med ett helt okej jobb.

 

Ridningen hade jag satt lite på hyllan eftersom jag inte riktigt hittat honom, när jag ensam har försökt göra jobbet. Men efter att ha pratat med min vän Kerstin, som också äger en PRE hingst, och beslutit oss för att köra lite samarbete så sa jag ju inte nej till att sätta någon på hans rygg medan jag longerar. Så igår blev det vårt första pass, och Cerezo skötte sig superfint! Han var väldigt lugn och ställde inte till med något bus, utan det syntes verkligen att han tänkte, och försökte göra det som bads av honom. Jag var otroligt stolt och glad, och ser verkligen fram emot fortsatt arbete!

 

Sist men inte minst... idag tog vi ett kort pass. Hade lite begränsat med utrymme i mörker, så jag lekte lite i skritt/halt med en detalj som jag inte satt så mycket fokus på förrut. När jag i "groundwork" gör bogförflytt ("1/4 piruett") har jag honom alltid att sänka huvudet innan han får gå fram. När jag på longen har honom att ta skritt-halt sätter han gärna upp huvudet, så idag fokuserade jag på att han ute på spåret skulle sänka huvudet på samma sätt som när jag står nära i gw. Lite pet på halsen med spöt, och skakning i linan. I höger varv förstod han genast vad jag ville, men hade lite svårt att stå stilla sen när huvudet väl var sänkt. Men han var otroligt tålmodig och lyhörd, så efter några försök gjorde han precis det jag bad om -- halt, sänkt huvud, vänta, gå.. :) I vänster varv hände det däremot inget, utan där var jag tvungen att gå fram till honom och "ta ner huvudet". Vä. varv har som tidigare nämnt alltid varit jobbigare, men med mera träning ska det väl nog bli bättre.

 

Det kanske låter fånigt för en del, men jag tyckte det var stort för oss, eftersom det betyder att han lyssnar och tar till sig/lär sig. All framgång, liten eller stor, tas emot med öppna armar! :) Jag är så otroligt glad just nu. Efter att ha varit så långt nere i dalen, och att nu vara påväg uppåt, det är så härligt!

 

Cerezo vårvinter 2013