Det har nu gått en månad sen Cerezo blev kastrererad. Sist jag skrev hade det gått nästan två veckor, och svullnaden hade lagt sig ganska bra..... för att sedan blir värre igen. Fortfarande ingen feber och helt normal på alla vis, men när tre veckor hade gått och Cerezo även fick ödem under magen tyckte jag att de fick vara nog med att "vänta och ha tålamod". Veterinären misstänkte att det var stygnreaktion, vilket låter ganska logiskt eftersom läkningen hade kört igång ordentligt. Jag klippte bort stygnen och fick antibiotika åt honom, så NU ser det lite bättre ut igen! :)
För övrigt har vi jobbat på i vanlig takt, med bl.a. måånga promenader. Och så har han ju förändrats en del nu också. Det jag hoppades mest skulle försvinna med hingsthormonerna var först och främst överenergin. Han var aldrig någon stressad hingst, men han hade alltid ON-knappen på och det "pittrade" alltid i kroppen på honom. Och nu har han blivit såå lugn och harmonisk, och är helt fantastisk att umgås och mysa med nu. Och det andra jag hoppades skulle försvinna var nafsandet/bitandet förstås och det har minsann blivit bättre. Det hör troligen lite ihop med energin också eftersom han inte riktigt visste vart han skulle göra av energin och lekfullheten... Så jag hoppas det fortsätter i samma trevliga stil! :)
Sist men inte minst så har veterinären rekommenderat att jag börjar rida och trava mera med honom för att ytterligare få ner svullnaden.. och när han nu börjar bli så gammal som 4,5 år har jag väl också kommit fram till att det börjar bli dags för lite mera ridning. Orsaken till att jag inte ridit så mycket i år är väl främst pga tidsbrist och när jag rider en unghäst som Cerezo vill jag vara med till 100% och har jag en dålig dag eller är okoncentrerad är det helt onödigt att rida. Men nu ska det som sagt bli ändring på den saken, och hittills har det gått väldigt bra! Senast igår red jag honom och det gick super. Det känns fortfarande lite overkligt att jag rider min lilla unghäst - att jag har åstadkommit det här. "Här sitter jag och travar på honom som om jag aldrig skulle gjort annat". :]
Sist men inte minst så har veterinären rekommenderat att jag börjar rida och trava mera med honom för att ytterligare få ner svullnaden.. och när han nu börjar bli så gammal som 4,5 år har jag väl också kommit fram till att det börjar bli dags för lite mera ridning. Orsaken till att jag inte ridit så mycket i år är väl främst pga tidsbrist och när jag rider en unghäst som Cerezo vill jag vara med till 100% och har jag en dålig dag eller är okoncentrerad är det helt onödigt att rida. Men nu ska det som sagt bli ändring på den saken, och hittills har det gått väldigt bra! Senast igår red jag honom och det gick super. Det känns fortfarande lite overkligt att jag rider min lilla unghäst - att jag har åstadkommit det här. "Här sitter jag och travar på honom som om jag aldrig skulle gjort annat". :]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar