Hingsten som blev till valack

Som många av er redan hört har min lille hingst nu alltså blivit till en valack. En sak som jag länge funderat på och i slutet av juni tog jag det slutliga beslutet att det blir kastrering. Så jag väntade på att sommaren och alla insekter skulle försvinna, och i början av oktober ringde jag till närmaste hästklinik. Det har varit ett väldigt tufft beslut, men efter att jag äntligen tog beslutet kändes det som en lättnad, och ju längre tid det gick, visste jag att det skulle bli absolut bäst såhär. Som en bekant till mig sa: "En bra hingst blir en ännu bättre valack".

 

Jag är inte tillräckligt intresserad av att hålla på med avel, åtminstone inte ju nu, och att ha en hingst bara för att ha en hingst har jag aldrig velat. Det jag vill göra just nu är att träna och åka på kurser, och för en hingst som sällan träffar andra hästar är det ett ganska stort "utmaning" att åka till stall&manege med massor av rörelse. Han har sedan han var liten även haft ett så otroligt starkt huvud, som ibland kan bli lite jobbigt för mig och honom själv. Så för alla inblandade blir det lugnast och bäst såhär! :)

 

5 november var dagen D, och oj vad jag har varit nervös. Kommer allting att gå bra?? Många har sagt till mig "Jamen, det är ju bara en rutinoperation". Visst, det stämmer, MEN det kan ändå gå dåligt. Jag har hört om hästar som t.ex. dött på operationsbordet eller inte vaknat upp efteråt. Allt kan hända när det handlar om att söva och operera. Han hade dessutom en roterad testikel, som gav mig lite oro. Och inte nog med det så hade det snöat massor med våtsnö under natten, och när jag och Jessica körde iväg halv 8 på morgonen var inte alla vägar ännu plogade. Snacka om att göra mig ännu mera nervös.

Kaustby i vinterskrud

Väl framme vid kliniken skötte sin Cerezo fint, och allting gick jättebra!! Jaana och assistenten skötte operationen väldigt lugnt och bra! Mellan varven kikade jag på vad de gjorde, men mest satt jag vid sidan om medan Jessica berättade vad de gjorde. ;) Men jag är mycket tacksam över att allting gick så bra med min lilla pojk!

Hemkommen från kliniken. :)

Men oron slutade ju inte där.... Nästa dag när jag kom till hagen fick jag ju chocken eftersom Cerezo var enormt svullen. Min första tanke var givetvis nånting i stilen med "nu har tarmarna fallit ner". ;) Sände en bild till kliniken som sa att det var normal svullnad, och veterinären  hade ju fått dra lite extra i hans roterade testikel, därav kunde han vara lite mera svullen. Nästa dag var han ännu mera svullen, och under helgen skickade jag bild till nästan alla jag kände som kastrerat och frågat hur deras hästar sett ut. ;) Det som ändå gjorde mig lite lugnare var att han inte hade någon feber, åt och kissade normal, och blev piggare och busigare för varje gång jag var ut med honom på promenad. Ungefär 5-6 dagar efter operationen början började svullnaden sakta sakta gå ner, och sen dess har det bara blivit bättre, så nu är jag nog ganska lugn! :)

Dag 3 och dag 7

Någon stor skillnad i hans beteende märker jag inte ännu, men han är ju heller inte den som går och ropar här hemma, så lite svårt att säga... Det är också svårt att veta vad som beror på hormoner och vad som är unghäst eller invant beteende. Men till våren kanske man börjar märka om det är några tydliga förändringar... :)

Bogproblem

Förbered er för att läsa ordet "bog" x antal gånger, för nu kommer jag skriva ett inlägg om Emilio och hans bog..

 

När Emilio var 5 år var han med i en transportolycka. Transporten lossnade och åkte ner i diket varpå Emilio kastades ut genom taket. Som ni kanske förstår tog den här olyckan väldigt hårt på honom - bl.a. var hela höger sida uppriven. Men det som fick ta den kraftigaste stöten var nog ändå bogen, och det är först nu, 10 år senare, som jag inser hur mycket inverkan olyckan egentligen haft på bogen. Jag har alltid vetat att han haft problem med bogen, men orsaken till att bogproblemet kommit fram ännu tydligt nu är väl för att vi kommit till en lite högre nivå, och de övriga problem minskat.

Jag vet inte riktigt vad som hände med bogen vid olyckan, men allt står nog inte rätt till. En sak som alltid funnits med är när han betar/ äter från marken - han kan inte stå som en "normal häst". Han står alltid med höger framben långt fram och vänster framben långt bak - här kommer två foton, från 2006 och 2011.

 



I skritt-trav övergångar kommer en annan tydlig sak fram. Väldigt ofta kastar han upp/fram bogen och kastar upp huvudet i själva övergången (lite svårt att förklara). Fastän vi jobbat med det i 8 år har det inte helt försvunnit, utan det verkar vara något som alltid kommer finnas där.

Ifjol när vi började jobba allt mer på samlingar mot piaff så började det väldigt bra och kändes lovande. Men ju längre vi kommit desto mer inser jag att bogen hindrar honom även i detta moment. Fastän bakbenen jobbar hur bra som helst, klarar han inte av att få upp bogen. Han blir samtidigt lätt oren då också. Här får ni en bild..

 

Jag har med andra ord insett att hans bog aldrig kommer att bli bättre än vad den är nu. Under dehär åren jag haft honom har han gått framåt enorm, men en skadad häst har sina gränser, och förändringarna i bogen kan vi nog inte göra mer åt än såhär. Det känns ledsamt att komma till den här insikten, men aldrig att jag skulle ge upp för det. :)