Stallägarna är på semester, stallmästaren är tillbaka från sin semester och jag har haft allt annat än positiva tankar de två senaste dagarna...
Största orsaken till att jag åkte som praktikant var att jag ville få lite omväxling i vardagen och komma mig ut och se lite mer av världen än bara lilla Esse. Att förbättra sin egen ridning och jobba med hästar tänkte jag kunde vara perfekt för mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig av att vara praktikant, men de känns som de inte blev helt rätt i alla fall. Jag har ändå varit här nu en månad, så jag tycker jag har rätt att göra en bedömning efter så pass lång tid.
Jag älskar undervisningen, och det är verkligen träningspassen som gör att man orkar ta sig igenom dagarna. Men nu när stallägarna är på semester blir det ingen undervisning på två veckor. Istället är det bara jobb på jobb! Och det är inte så att man kan tänka "jamen, bara jag får färdigt det här så kan jag ta lite ledigt en stund", nej, jobbet tar aldrig slut. Så just nu känns det inte alls bra.
Ibland undrar jag om det bara är jag som har fel attityd till jobbet. Borde jag "suck it up", och acceptera att det är såhär nu och så ska jag leva ännu två månader. Det är svårt när man så gärna vill ha egna åsikter och är van vid att sköta saker och ting på ett visst sätt. Men, när man sliter från morgon till kväll, då känns det ibland såhär.. Och det värsta är ju att det inte alls är roligt att jobba med hästar. Inte på det här viset/ under dessa villkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar