Eftersom jag hade en h*lvetesvecka förra veckan och fortfarande är sjukledig har jag försökt ta det lite lugnare med hästarna nu.. men de måste ju ändå tränas lite. I tisdags var jag två dagar efter med Cerezos träning, vilket märktes på hans energi. Hans träning består fortfarande enbart av longework, men de senaste två-tre gångerna har jag satt in lite groundwork på slutet. Med andra ord är det inte längre omöjligt att jobba honom i groundwork. Han är långt ifrån bra i kroppen - bogen sticker låångt ut osv. Men nu senast gick han hur lugnt och fint som helst längs väggen, och fick t.o.m. in några steg sluta. Så det var en stor seger för oss.
Emilio har varit promenadhäst tills igår, när jag gjorde lite longe- och groundwork med honom. Och den hästen är ju så svår ibland, eftersom jag inte alltid vet hur mycket jag kan pressa. Jag hittar inte rätt ord att beskriva Emilio, men om vi säger att de andra två är lite egensinniga, så är Emilio motsatsen. Vet inte om egensinnig är rätt ord att beskriva dem heller, men de tar inte så lätt år sig, och har många egna tankar och funderingar som de visar på ett eller annat sätt. Medan Emilio tar åt sig lätt och "kryper ihop", och stänger av om han inte förstår eller jag misstar mig och pressar för hårt.
Men igår jobbade jag som sagt lite med honom, och fastän han känns som en stor klump, i jämförelse med Cerezo på longen, så går det bättre och bättre. Sen vågade jag mig på lite handwork längs väggen. Bästa skolskritten på länge, och lite försiktiga halva steg. Det som är knepigt just nu är att få honom framåt, så fort han börjar trampa under sig tappar han farten och står på stället. (Jag börjar förstå varför alla tränare tjatar om att han ska framåt i samlingen ;) nu vill jag ha honom fram också). Testade istället att ta honom från lite trav ner i samling, och där kom det väldigt fina tvåtaktiga steg.. halva steg/piaff-whatever. Skulle behöva filma och få lite guidning för att inte tappa tråden nu..
Och så har vi miss Maja, som jag inte träffat på en vecka. Hon gick i tvåtaktig skritt som om hon aldrig hade gjort annat. Ville ändå få henne att börja trampa under sig lite mera, men där sa det stopp. Hon ställde sig som vanlig på två ben, eftersom stegring, levad och skolskritt är mycket lättare än att trampa under sig i skritt. Nåväl, med nytt bett i munnen och min kedjekapson, så gick det bättre med ridningen i alla fall.. tills jag höll på att flyga av. Det kom lite oväntat, men efter galoppfattning och ett galoppsprång kom det en rejäl bockning och "ryggskjut". Jag tror att det blir överflöd av östrogen när vi umgås, eftersom vi inte alltid fungerar så bra tillsammans. ;b
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar