My baby boy

Cerezo växer så det knakar och energin flödar. Han har varit helt galen den senaste veckan. Galopperat upp och ner i hagen, och gjort alla möjliga skolsprång över mark. Övervägde om jag ens skulle försöka jobba med honom idag, eller om det var dömt att misslyckas. Bestämde mig ändå för att göra ett försök, och det visade sig vara ett bra beslut. Redan när jag ledde honom från hagen var han lugnare än vad han ibland är. Frågade av mamma ikväll om hon såg när jag jobbade med honom. Som svar fick jag "Jo, visst gick de ganska bra idag?". När ens mindre hästkunniga mor ser att Cerezo fungerar bra, så då fungerar han garanterat riktigt bra! ;)

Att ha unghäst är inte alltid så roligt. Man måste alltid vara på alerten och ibland räcker inte tålamodet till. Vissa dagar fungerar ingenting, och då är det bara att bita ihop och fortsätta en annan dag. Jag har haft många jobbiga stunder med Cerezo, men vi har även haft så otroligt många bra stunder. Cerezo har ett otroligt starkt huvud, vilket är både positivt och negativt. Ibland syns det negativa, men jag är fascinerad av den positiva sidan, och jag tror absolut att den sidan kommer göra honom till en så fin häst för framtiden. Men oavsett vad det blir av oss, så ångrar jag inte att jag tog hem den här lilla krabaten för snart 2 år sen.

 

Cerezo 1 år

Cerezo 3 år

Klinikbesök

Idag åkte jag och Maja ännu en gång iväg till klinken för att röntga hennes ben. Så jag tänkte att jag kunde dra igenom hela storyn nudå.. Inget superdramatiskt, men hästarna är ju som ens barn, och mår de inte bra, går ju matte och oroar sig! 

I juni 2012 hittade jag två hårda bulor på insidan av Majas höger bakben. Dessa bulor hade uppkommit inom loppet av ett dygn, vilket var väldigt konstigt. Inga yttre skador syntes till, men eftersom benet var lite svullet, och Maja var något oren beslöt jag mig för att åka till kliniken. Eftersom Maja är hjulbent var jag rädd att benen blivit överbelastade, och var påväg till ett bristningsläge. Som tur var själva benet i bra skick, men på röntgen syntes två tydliga bulor intill skelettet. Tyvärr kunde veterinären inte säga desto mera i det här skedet, utan det blev Penetrolbehandling och sedan återbesök. 

Två veckor senare åkte vi och tog ny röntgenbild. Svullnaden hade gått ner men bulorna hade blivit större. Veterinären kunde ännu inte säga så mycket, men eftersom det inte verkade vara ett vanligt överben, ville vet. heller inte behandla det så, när det kunde förvärra saken. I bästa fall skulle bulorna sluta växa,  och i värsta fall kunde bulorna vara en tumör. För att få reda på om det kunde vara en tumör skulle det krävts nedsövning och skelettbiopsi. Om det skulle börja växa inåt kunde man även konstatera tumör. Så vi beslöt att fortsätta behandla med Penetrol någon vecka och sedan återbesök om ett halvt år, om inget drastiskt händer under tiden.

Maja har sedan dess inte haft några problem med benet och vi har hållit igång ungefär som vi brukar. Har märkt att benformen ändrat under hösten, men visste inte om det var en negativ eller positiv förändring. Givetvis väntade jag mig det värsta... Men istället fick jag ett enormt glädjande svar - bulorna har jämnat ut sig och lugnat ner sig. Med andra ord kan man säga att Maja är friskförklarad! 

Oj vad jag gått och oroat mig. "Tänk om det är en tumör... behandla, inte behandla.. Hur länge klarar hon sig?!" Usch ja, men nu får vi fortsätta i vanlig ordning! :) Här nedan ser ni bild från första röntgen i början på juli, samt dagens bild ett halvt år senare. De saknas andra bilden i juli, men den e ungefär som första fast bulorna är större.


januari 2013

juli 2012

 



Julafton

GOD JUL!!

WeatherBeeta

De finns bra täcken och det finns sämre täcken - det känner väl alla till. Ett täckesmärke som jag fastnat för är WB. Har några sedan tidigare, och varit hemskt nöjd med dem. Kan ibland kännas lite dyrt, men god kvalité kostar. Nyaste täcket kom förra veckan - helhalsat vintertäcke åt Emilio. Inte så färgglatt.. men jag skulle ju ha just den typen och den tjockleken, så man tager vad som finns. :)

 

Full rulle

Ledig dag i dag, men som vanligt stalljobb på schemat. Kört in en rundbal i stallet, fyllt höhäckarna, samt mockat pojkarnas tält. Måste nog ge mig själv en liten klapp på axeln, eftersom jag inte kör traktor så ofta. Helt ensam var jag idag också, så det är tur att man har snälla hästar som inte smiter ut ur hagen, medan jag kör in och ut.

Ridit har jag också gjort. Första gången ut med Emilio och nya dojorna. Han verkar inte ha några större bekymmer med skorna, men det är fortfarande så jäkla hård och ojämn mark överallt. Ännu värre är det för lilla Maja, hon har så ont i sina fötter just nu. Vill ha snö, och mjuk mark, NU! :(

 

Emilio före dagens ridtur

Hovslagningskurs

Igår kväll va de åter igen hovslagnings-kurs, och den här gången fick Emilio följa med. Så nu kan jag säga att jag för första gången har skott min egen häst! De blev alltså flaps på fram och vanliga ridskor bak. Ska bli spännande att se hur hovarna börjar ta form, och hur Emilio är i ridningen nudå. Har ju länge funderat på flaps, men varit tveksam pga flera orsaker. Men nu är det ju bara så, provar man ingenting, får man ju heller inte veta hur det kommer att fungera... så nu kör vi testperiod! :)

Träningsuppehåll

Som rubriken säger, så har jag och mina hästar haft träningsuppehåll på snart en månad. Den här veckan har jag dessutom inte ridit alls. Ibland måste man ha lite paus - tvingar man sig själv att träna för fullt blir det till ingenting. Vädret har ju inte precis hjälpt att hålla orken och humöret uppe heller. Först är det mörkt, vått och lerigt, sen blir det iskallt och blåsigt.

Idag tittade jag dock på några videoklipp från oktober på mig och Emilio, och jag blev lite inspirerad att börja träna igen. Kanske jag borde åka till manegen ikväll?! :)