onsdag 20 maj 2015

Sometimes dreams do come true

Fredagen den 8:e maj startade min och Emilios resa till Sverige. Den här gången åkte jag ensam, vilket var lite trist. Men att få komma till Ridakademi Norr och träffa både gamla och nya bekanta gör en genast på bättre humör! Det var alltså Bentkurs på agendan helgen 9-10 maj. Jag var extra nervös i år, eftersom jag hade bestämt mig för att göra groundwork- och longeprovet. iiih!
 
Vi var tre stycken som skulle göra prov, så under lördagsmorgonen var det tre mycket nervösa kursdeltagare vid frukostbordet. ;) Jag var ut som andra... Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv! Nåväl, jag började på med markprovet och vid första samlingen tänkte jag "Jag GÖR faktiskt det här just nu". Emilio var lite seg och jag förböjde honom lite i samlingarna i skolorna, men annars tyckte jag att programmet flöt på bra utan några större missar. När longeringen började var jag jättetrött, och kände att jag inte visade mitt bästa, men Emilio var ändå följsam och lydig, så det var huvudsaken! :) Och ja, det blev GODKÄNT! Vilken glädje!


På eftermiddagen var det dags för andra passet och ridning. Jobbade mycket med att växla mellan öppna/sluta i samling och längning. Emilio var superduktig, och ännu en gång - "Less is More". :) Lite jobbade vi också med skolhalten för att därifrån få upp honom i en tvåtaktig skritt, svårt men intressant! Innan vi avslutade sa Bent att "Du är på väpnarnivå!" Tyvärr har jag en häst vars kropp ställer till det, och är tio gånger svårare att jobba med (men samtidigt lär jag mig tio gånger mera också). Jag var ändå glad av att höra de orden - det är ju hit jag strävat!

 
På söndagen var jag först ut, och tänkte även rida den lektionen. När Bent kom in frågade han vad jag tycker är svårt i väpnarprovet, varpå jag svarade traven - m.a.o. samling i skolorna och piruetterna. Bent tyckte att vi kan titta igenom hela koreografin. Sagt och gjort, jag red, Bent kommenterade lite här och där och när jag var klar sa han "Ja, jag godkänner dig, du är väpnare!". Gissa vilken chock jag fick!! Jag som "bara red koreografin.." ;) Bent skrev kvitto åt mig och sen fick jag rusa iväg för att inte missa båten tillbaka till Finland. Hade ett stort leende på läpparna hela vägen hem! :D

foto: Katrin Wallberg
 
Att göra prov osv. har aldrig varit det viktigaste för mig, men redan när jag började med AR har det ändå varit lite av en dröm och förhoppning att någon gång klara av ett väpnarprovet och komma med i Riddarskapet. Att samtidigt också få ett kvitto på att man har kunskap och är tillräckligt duktig. Många gånger har man nuddat vid det, men så har reglerna ändrat eller nivån stigit (vilket givetvis är bra), vilket känts som det varit hopplöst att klara av det. Inte blir det lättare när Bent inte kommer till Finland och han är den enda som kan göra godkännande. Men NU är jag väpnare. wohoo! :)
 
Vill ännu passa på att ge ett extra stort TACK till Anna-Clara som har väglett och preppat mig de senaste åren. Vill också tacka Hanna och Michelle som under perioder av min "AR karriär" guidat- och stöttat mig!! Academic Art of Teamwork :D
 

Inga kommentarer: