Mognadstecken

På senaste tiden har det nu som då dykt upp tillfällen där jag lagt märke till att Cerezo börjat mogna lite. Obs, lite.. han är fortfarande till 90% barnsliga lilla Cerezo. Idag fick jag se ett av de större tecknen på mognad. Temperaturen har legat på strax under -20 de senaste dagarna, vilket gör att hästarna blir lite extra pigga. Ikväll på träningen syntes det hur gärna Cerezo skulle vilja busa, och nästan så han kröp ut skinnet av iver. Men hör och häpna, han kunde behärska sig. Lite småfjant, och rusk på huvudet, men that's it. Han lyssnade hur bra som helst på mig, utan att ha någon tendens på att öka tempot i varken skritt eller trav. Skulle det här har varit för bara några månader sen skulle han garanterat ha hoppat omkring som en galning och inte lyssnat alls. Ännu en liten sak att vara nöjd och stolt över. Som ni märket har jag satt väldigt mycket fokus på den här killen på senaste tiden... och vad han ger mig mycket!!

Glada dagar

För den som läste mitt senaste blogginlägg kanske kommer ihåg att jag kört lite intensivträning med Cerezo. För ca två veckor sen skrev jag alltså att jag inte märkt någon stor förändring, men att han fungerat väldigt bra de två senaste dagarna. Dagen efter att jag skrev det där så åkte jag till manegen med honom, och han fungerade så otroligt bra. Lugn, fin och lyhörd. Med det så bestämde jag mig för att ge honom lite vila. Hade egentligen tänkt ge honom en lite längre viloperiod, men jag märkte redan efter några dagar att han var ganska uttråkad. Han har väl kommit upp i den där åldern när det faktiskt inte duger med att bara gå i hagen längre. ;) Så, med 6 dagar ledigt körde vi igång igen med ett helt okej jobb.

 

Ridningen hade jag satt lite på hyllan eftersom jag inte riktigt hittat honom, när jag ensam har försökt göra jobbet. Men efter att ha pratat med min vän Kerstin, som också äger en PRE hingst, och beslutit oss för att köra lite samarbete så sa jag ju inte nej till att sätta någon på hans rygg medan jag longerar. Så igår blev det vårt första pass, och Cerezo skötte sig superfint! Han var väldigt lugn och ställde inte till med något bus, utan det syntes verkligen att han tänkte, och försökte göra det som bads av honom. Jag var otroligt stolt och glad, och ser verkligen fram emot fortsatt arbete!

 

Sist men inte minst... idag tog vi ett kort pass. Hade lite begränsat med utrymme i mörker, så jag lekte lite i skritt/halt med en detalj som jag inte satt så mycket fokus på förrut. När jag i "groundwork" gör bogförflytt ("1/4 piruett") har jag honom alltid att sänka huvudet innan han får gå fram. När jag på longen har honom att ta skritt-halt sätter han gärna upp huvudet, så idag fokuserade jag på att han ute på spåret skulle sänka huvudet på samma sätt som när jag står nära i gw. Lite pet på halsen med spöt, och skakning i linan. I höger varv förstod han genast vad jag ville, men hade lite svårt att stå stilla sen när huvudet väl var sänkt. Men han var otroligt tålmodig och lyhörd, så efter några försök gjorde han precis det jag bad om -- halt, sänkt huvud, vänta, gå.. :) I vänster varv hände det däremot inget, utan där var jag tvungen att gå fram till honom och "ta ner huvudet". Vä. varv har som tidigare nämnt alltid varit jobbigare, men med mera träning ska det väl nog bli bättre.

 

Det kanske låter fånigt för en del, men jag tyckte det var stort för oss, eftersom det betyder att han lyssnar och tar till sig/lär sig. All framgång, liten eller stor, tas emot med öppna armar! :) Jag är så otroligt glad just nu. Efter att ha varit så långt nere i dalen, och att nu vara påväg uppåt, det är så härligt!

 

Cerezo vårvinter 2013

Julledigt och intensivträning

Vi kanske inte har det trevligaste vintervädret just nu, men all is har i alla fall smält bort från gårdsplanen vilket gjort att jag kunnat träna lite mera nu igen. Eftersom jag haft det lite kämpigt med Cerezo på senaste tiden har jag satt upp ett nytt "träningsprogram", och kört lite intensivare nu ett tag. Detta innebär korta pass dagligen i olika miljöer, inklusive manegebesök minst 1 gång/vecka + ev. ridning 1 gång/vecka. Vi är nu inne på tredje veckan, och hittills har det inte visat något tydligt resultat på förbättring (eller försämring för den delen). Det är så stor skillnad från dag till dag, ibland har han energi för fem och lyssnar inte alls, och ibland svarar han på minsta lilla kroppsrörelse från mig. Men de två senaste dagarna har han varit såå fin. Lugn, följsam och lyhörd! Så vi fortsätter nog såhär ett tag till, sen kanske han får lite paus att mogna och tänka lite igen..

Typisk Cerezo-min. :)

Eftersom största delen av min energi gått åt unghästen, så har Emilio hamnat lite i skymundan. Plus att underlaget och mörkret ofta varit emot oss. Men idag tog vi ett ordentligt träningspass och jag är så nöjd. Laddade upp med massor av positiv energi och planer på att bryta vårt träningsmönster. Vi har jobbat med samling nu i 6 mån, vilket på senaste tiden skapat lite "spänningar och oreda" så nu måste jag komma mig ur det och fokusera på något annat. Det finns ju hur mycket som helst att jobba på, men när man har fastnat i nånting skulle man behöva lite guidning mot rätt riktning. Det bästa jag kunde göra idag var avlastningssits + lång&låg (främst trav). Emilio kändes väldigt fin i kroppen, och jobbade mycket bättre igenom sig sen när jag satte mig ner och jobbade "som vanligt". Mycket renare gångarter och kunde släppa loss även i galoppen. Skönt tyckte både Emilio och matte.

Finfin Emilio på julafton. :)

 

Tack och adjö

För några veckor sedan hade vi storm, och därmed fick vi tacka och ta adjö av hästarnas tälthus. Det var väl inte helt oväntat att det så småningom skulle brista, eftersom det redan för två år sedan åkte upp i ett träd och fick en del skador... Det mest idealiska vindskyddet för häst var det väl inte heller, men man måste ta vad man har möjlighet till, och jag måste nog säga att det varit bättre än väntat. Förutom skydd mot väta och vind, har det även hållit bromsarna ute om somrarna. Och utan problem har Emilio och Cerezo bott där dygnet runt. Såå, samtidigt som det var tråkigt att hästarna blev utan hem, så fick vi ganska snabbt igång ett nytt projekt... Som en del har följt med på fb, men tänkte jag ändå skulle göra en liten sammanfattning från början till slut här också... :)

Maja och Emilio sommaren 2011

 

Cerezo myser vårvintern 2013

Stormens offer

Beslutsångest

Min lilla unghäst har växt ur sitt vintertäcke, och är nu i behov av ett nytt. Han går oftast utan täcke, och brukar klara sig ganska långt på fleecefodrat regntäcke, men när det är riktigt kallt vill jag ju att han ska ha ett vintertäcke i alla fall. Han har ju inte växt färdigt ännu, så då är ju frågan: köpa ett billigt eller ett dyrt? Det lutar nog mot ett Weatherbeeta, eftersom det är storfavorit hemma hos mig... och växer han ur de så får jag väl sälja de! Sen är ju frågan, vilken tjocklek? 100 eller 200g?

 

Här är några aktuella täcken från WB.
De randiga längst ner är en gammal modell på rea.

100g, 1200D

100g, 600D

220g, 600D

220g, 1200D

220g, 600D

 

Veckan som gått

Eftersom jag hade en h*lvetesvecka förra veckan och fortfarande är sjukledig har jag försökt ta det lite lugnare med hästarna nu.. men de måste ju ändå tränas lite. I tisdags var jag två dagar efter med Cerezos träning, vilket märktes på hans energi. Hans träning består fortfarande enbart av longework, men de senaste två-tre gångerna har jag satt in lite groundwork på slutet. Med andra ord är det inte längre omöjligt att jobba honom i groundwork. Han är långt ifrån bra i kroppen - bogen sticker låångt ut osv. Men nu senast gick han hur lugnt och fint som helst längs väggen, och fick t.o.m. in några steg sluta. Så det var en stor seger för oss.

 Emilio har varit promenadhäst tills igår, när jag gjorde lite longe- och groundwork med honom. Och den hästen är ju så svår ibland, eftersom jag inte alltid vet hur mycket jag kan pressa. Jag hittar inte rätt ord att beskriva Emilio, men om vi säger att de andra två är lite egensinniga, så är Emilio motsatsen. Vet inte om egensinnig är rätt ord att beskriva dem heller, men de tar inte så lätt år sig, och har många egna tankar och funderingar som de visar på ett eller annat sätt. Medan Emilio tar åt sig lätt och "kryper ihop", och stänger av om han inte förstår eller jag misstar mig och pressar för hårt.

Men igår jobbade jag som sagt lite med honom, och fastän han känns som en stor klump, i jämförelse med Cerezo på longen, så går det bättre och bättre. Sen vågade jag mig på lite handwork längs väggen. Bästa skolskritten på länge, och lite försiktiga halva steg. Det som är knepigt just nu är att få honom framåt, så fort han börjar trampa under sig tappar han farten och står på stället. (Jag börjar förstå varför alla tränare tjatar om att han ska framåt i samlingen ;) nu vill jag ha honom fram också). Testade istället att ta honom från lite trav ner i samling, och där kom det väldigt fina tvåtaktiga steg.. halva steg/piaff-whatever. Skulle behöva filma och få lite guidning för att inte tappa tråden nu..

Och så har vi miss Maja, som jag inte träffat på en vecka. Hon gick i tvåtaktig skritt som om hon aldrig hade gjort annat. Ville ändå få henne att börja trampa under sig lite mera, men där sa det stopp. Hon ställde sig som vanlig på två ben, eftersom stegring, levad och skolskritt är mycket lättare än att trampa under sig i skritt. Nåväl, med nytt bett i munnen och min kedjekapson, så gick det bättre med ridningen i alla fall.. tills jag höll på att flyga av. Det kom lite oväntat, men efter galoppfattning och ett galoppsprång kom det en rejäl bockning och "ryggskjut". Jag tror att det blir överflöd av östrogen när vi umgås, eftersom vi inte alltid fungerar så bra tillsammans. ;b

He va int igår..

Länge sedan sist, så nu tänkte jag att det skulle vara dags för en uppdatering så ni vet att jag lever. Jag har varit sjukledig nu några veckor, och har några veckor kvar ännu, så helt normal vardag är det inte just nu. Men på hästfronten rullar det på ungefär i vanlig takt. Känner mig ganska nöjd över min aktivitet över hästar och träning i oktober i alla fall..

 

Emilio har tyvärr haft det lite jobbigt med träningen de senaste veckorna. Till först kändes det bara som rörelse-störningar skapad av "presspanik", men senare började jag fundera om det faktiskt är hans spatt på högerbak som krånglar. Dels för att lugna ner mig själv lite tog vi paus i tränandet ett tag och övergick till lite mera terrängridning. Nu har jag däremot försiktigt börja träna igen och han känns mycket bättre. Fortfarande finns det en liten störning kvar, men jag hoppas vi kan jobba bort det nu när han verkar bättre i både kropp och huvud.

Cerezo "mårar åpå". Ibland känns det som han fuskar väldigt mycket när jag jobbar med honom. Samtidigt som han även är väldigt duktig och lyhörd. Det är svårt det där, och det underlättar inte att jag är utan ridbana med jämt underlag. (Vi jobbar ju på gården, där marken lutar lite, och när det går nerför i vä. varv åker bogen alltid inåt) :/ Men, det mest positiva kan vi väl säga är att han inte på väldigt länge har försökt bryta av utåt (eller inåt) i volten när vi jobbar. Ibland har han så många egna åsikter och försöker allt för att göra saker annorlunda än vad jag vill, och att bryta utåt är en sak som förut var hans "favoritgrej".

Höstmorgon hos hästpojkarna

Och så har vi lilla Maja. Hon hade tyvärr magrat en hel del under hösten och i hopp om att få upp henne lite i vikt innan nästa flytt så tog jag hem henne i mitten av oktober. Har känt igenom henne och försiktigt börjat träna lite mera nu, och det är verkligen ingen dålig häst det där. Däremot skulle jag behöva nytt stångbett och kapson, för det som hon har nu gör henne mest bara stum och fungerar inte alls bra på henne. Men men, i fredags flyttade hon till grannbyn där hon kommer stå i vinter som sällskap åt ett fjordsto. De verkar fungera bra tillsammans, så det gläder mig att hon både har nattbox och kompis i vinter. :)