Beslutsångest

Min lilla unghäst har växt ur sitt vintertäcke, och är nu i behov av ett nytt. Han går oftast utan täcke, och brukar klara sig ganska långt på fleecefodrat regntäcke, men när det är riktigt kallt vill jag ju att han ska ha ett vintertäcke i alla fall. Han har ju inte växt färdigt ännu, så då är ju frågan: köpa ett billigt eller ett dyrt? Det lutar nog mot ett Weatherbeeta, eftersom det är storfavorit hemma hos mig... och växer han ur de så får jag väl sälja de! Sen är ju frågan, vilken tjocklek? 100 eller 200g?

 

Här är några aktuella täcken från WB.
De randiga längst ner är en gammal modell på rea.

100g, 1200D

100g, 600D

220g, 600D

220g, 1200D

220g, 600D

 

Veckan som gått

Eftersom jag hade en h*lvetesvecka förra veckan och fortfarande är sjukledig har jag försökt ta det lite lugnare med hästarna nu.. men de måste ju ändå tränas lite. I tisdags var jag två dagar efter med Cerezos träning, vilket märktes på hans energi. Hans träning består fortfarande enbart av longework, men de senaste två-tre gångerna har jag satt in lite groundwork på slutet. Med andra ord är det inte längre omöjligt att jobba honom i groundwork. Han är långt ifrån bra i kroppen - bogen sticker låångt ut osv. Men nu senast gick han hur lugnt och fint som helst längs väggen, och fick t.o.m. in några steg sluta. Så det var en stor seger för oss.

 Emilio har varit promenadhäst tills igår, när jag gjorde lite longe- och groundwork med honom. Och den hästen är ju så svår ibland, eftersom jag inte alltid vet hur mycket jag kan pressa. Jag hittar inte rätt ord att beskriva Emilio, men om vi säger att de andra två är lite egensinniga, så är Emilio motsatsen. Vet inte om egensinnig är rätt ord att beskriva dem heller, men de tar inte så lätt år sig, och har många egna tankar och funderingar som de visar på ett eller annat sätt. Medan Emilio tar åt sig lätt och "kryper ihop", och stänger av om han inte förstår eller jag misstar mig och pressar för hårt.

Men igår jobbade jag som sagt lite med honom, och fastän han känns som en stor klump, i jämförelse med Cerezo på longen, så går det bättre och bättre. Sen vågade jag mig på lite handwork längs väggen. Bästa skolskritten på länge, och lite försiktiga halva steg. Det som är knepigt just nu är att få honom framåt, så fort han börjar trampa under sig tappar han farten och står på stället. (Jag börjar förstå varför alla tränare tjatar om att han ska framåt i samlingen ;) nu vill jag ha honom fram också). Testade istället att ta honom från lite trav ner i samling, och där kom det väldigt fina tvåtaktiga steg.. halva steg/piaff-whatever. Skulle behöva filma och få lite guidning för att inte tappa tråden nu..

Och så har vi miss Maja, som jag inte träffat på en vecka. Hon gick i tvåtaktig skritt som om hon aldrig hade gjort annat. Ville ändå få henne att börja trampa under sig lite mera, men där sa det stopp. Hon ställde sig som vanlig på två ben, eftersom stegring, levad och skolskritt är mycket lättare än att trampa under sig i skritt. Nåväl, med nytt bett i munnen och min kedjekapson, så gick det bättre med ridningen i alla fall.. tills jag höll på att flyga av. Det kom lite oväntat, men efter galoppfattning och ett galoppsprång kom det en rejäl bockning och "ryggskjut". Jag tror att det blir överflöd av östrogen när vi umgås, eftersom vi inte alltid fungerar så bra tillsammans. ;b

He va int igår..

Länge sedan sist, så nu tänkte jag att det skulle vara dags för en uppdatering så ni vet att jag lever. Jag har varit sjukledig nu några veckor, och har några veckor kvar ännu, så helt normal vardag är det inte just nu. Men på hästfronten rullar det på ungefär i vanlig takt. Känner mig ganska nöjd över min aktivitet över hästar och träning i oktober i alla fall..

 

Emilio har tyvärr haft det lite jobbigt med träningen de senaste veckorna. Till först kändes det bara som rörelse-störningar skapad av "presspanik", men senare började jag fundera om det faktiskt är hans spatt på högerbak som krånglar. Dels för att lugna ner mig själv lite tog vi paus i tränandet ett tag och övergick till lite mera terrängridning. Nu har jag däremot försiktigt börja träna igen och han känns mycket bättre. Fortfarande finns det en liten störning kvar, men jag hoppas vi kan jobba bort det nu när han verkar bättre i både kropp och huvud.

Cerezo "mårar åpå". Ibland känns det som han fuskar väldigt mycket när jag jobbar med honom. Samtidigt som han även är väldigt duktig och lyhörd. Det är svårt det där, och det underlättar inte att jag är utan ridbana med jämt underlag. (Vi jobbar ju på gården, där marken lutar lite, och när det går nerför i vä. varv åker bogen alltid inåt) :/ Men, det mest positiva kan vi väl säga är att han inte på väldigt länge har försökt bryta av utåt (eller inåt) i volten när vi jobbar. Ibland har han så många egna åsikter och försöker allt för att göra saker annorlunda än vad jag vill, och att bryta utåt är en sak som förut var hans "favoritgrej".

Höstmorgon hos hästpojkarna

Och så har vi lilla Maja. Hon hade tyvärr magrat en hel del under hösten och i hopp om att få upp henne lite i vikt innan nästa flytt så tog jag hem henne i mitten av oktober. Har känt igenom henne och försiktigt börjat träna lite mera nu, och det är verkligen ingen dålig häst det där. Däremot skulle jag behöva nytt stångbett och kapson, för det som hon har nu gör henne mest bara stum och fungerar inte alls bra på henne. Men men, i fredags flyttade hon till grannbyn där hon kommer stå i vinter som sällskap åt ett fjordsto. De verkar fungera bra tillsammans, så det gläder mig att hon både har nattbox och kompis i vinter. :)

Summa Summarum

Jag har nu suttit i flera dagar och försökt skriva ihop en liten sammanfattning av min tid som praktikant, men det blir aldrig bra. Så nu tänker jag bara säga som så;. Fastän början kändes förjävlig, och det nästan tog över 1½ mån. innan det kändes bra, så ångrar jag absolut inte att jag åkte. Ju längre mot slutet jag kom, desto bättre började jag trivas och hade ingen stor lust att åka hem längre. Och vad gäller träningen med hästarna är det ju bara helt fantastiskt hur mycket jag/vi fått ut av vistelsen. Så Tack för mig, så kanske vi ses igen i Danmark! :)

Cerezo och grannarna. :)

 

Det går på det sista

Idag har jag haft min sista dag på jobbet, därmed har jag även haft de sista träningspassen med hästarna idag. Imorgon blir det att börja packa in alla grejerna i bilen igen, och städa upp efter min vistelse här. Har varit en småemotionell kväll.. Efter träningspasset med Cerezo höll det nog på att komma lite tårar. Jag är så otroligt glad och stolt över vad vi åstadkommit, och över att jag fått den här möjligheten med hästarna. Inte nog med det så kom min älskade roommate tillbaka ikväll, och att veta att jag snart lämnar en person som kommit att bli en god vän känns inte så roligt. Men, hoppeligen ses vi igen!

 

Och som alla mina facebookvänner redan vet har min fina PRE hingst blivit avelsgodkänd. På fredagmorgonen styrde jag alltså bilen och den lånade trailern mot Sverige. Åkte båt mellan Helsingör-Helsingborg, och lillkillen stod så lugnt och fint hela vägen till Vallåkra och Pepino PRE. Eftersom Cerezos far ägdes av Pepino PRE hade jag sedan länge hoppats på att få se honom under den här resan, men under trista omständighetet gick han bort tidigare i år. :( Men men, på plats visades Cerezo, samt två ston. Cerezo tyckte inte det var speciellt roligt att stå stilla under tiden den spanska delegaten tog alla mått osv. men vi kom oss igenom. Han kanske inte är den mest rastypiska PRE'n, men han fick bra bedömning utan några defekter. Dessutom blev han omregistrerad från brun till svart, så det är ju alltid ett plus. Svart är ju inne. ;)

foto: Sara Rudqvist

 

Rubrik..?

De senaste veckorna har det varit väldigt intressant att jobba med Emilio. Resultatet under träningen blir inte detsamma varje dag, och det är inte alltid några stora förbättringar. Däremot känns det som om det alltid är någon ny del som faller på plats eller förändras lite varje dag. Jag kanske inte alltid är så nöjd med helheten, men jag försöker att uppskatta just de där små sakerna!

 

Med Cerezo är det däremot inte lika intressant, dessutom har han varit lite "all over the place" på senaste tiden. Men idag tog jag i alla fall ett kort träningspass med honom, och han fungerade över förväntan. Lyssnade och gjorde det jag bad om... fastän hans vänstra varv är så jobbigt!!

 

För övrigt flyger dagarna iväg, och ännu en sak som jag kommer glädjas mycket åt att få komma hem till i Esse är höet. Det danska höet är inget att hurra för precis... är det inte dammigt, så luktar det eller ser allmänt dåligt ut. Hästarna har heller inte varit så förnöjda, och Cerezo började hosta där i början p.g.a. dammet. Men, snart får de äta äkta hö, made in Esse! :)

 

Emilio i sitt Esse. ;)

Update :)

Är de det här man kallar för bloggtorka? Har flera gånger tänkt att jag ska skriva, så ni har nånting att läsa, men jag har varit helt utan inspiration till att skriva. Men nu ska jag försöka tänka igenom vad som hänt och ge en liten uppdatering i alla fall..

 

Under den senaste veckan har det varit en hel del städande och fixande inför Bent kursen, som gick av stapeln nu i helgen. En trevlig kurs blev det, med lite ny inspiration och ny förståelse för vad vi jobbat med under den senaste månaden. Dvs. det har varit en hel del fokus på huvudet och lösgöring av alla dess delar... som i sin tur har lett oss vidare till skuldrorna, och bak till bäckenet. Innegrejen just nu är tydligen också att jobba hästen i handwork från utsidan. Det är väl delvis en process för att få ställning och lösgöring och delvis en grej för att checka och hästen svarar på samma hjälper, fast man själv är i en annan position. Givetvis är det ett av många hjälpmedel för hästen, om det så behövs. Kan ju själv säga att jag jobbat på det här viset med Emilio från marken nu, och via det här klarar han av att jobba mycket rakare och mera harmonisk, speciellt när jag går upp i lite samling.

 

Ridit en del har jag ju också gjort. I skritten löper det väl på som vanligt, ibland är han lite spänd, ibland är han trevlig i handen, men överlag tycker jag att vi "hittar vidare" ganska bra. Travat en hel del har vi även gjort. Tänkte nog i fredags när jag satt där uppe och skumpade "ååh, vi kommer aldrig hitta en bra ridtrav". Sen tog vi några mycket fina galopplyft från en energisk travsamling, och sen släppte han plötsligt ner mig på insidan i traven och oj vad jag satt bra där! Bara att kämpa vidare alltså!

 

Av Cerezo börjar det som sagt bli mycket häst. Han har jobbat väldigt fint på träningarna och har hittat en mycket bättre balans i sin kropp nu. Lite vilsen känner jag mig fortfarande ibland, och kan kanske tycka att det borde "släppa" mera mellan träningarna... men kanske det kommer och jag får mera förståelse. Testat lite galoppfattningar har vi också gjort. Det tog en stund innan hans huvud förstod vad jag ville och sen att få den stora kroppen med också. Men idag kom det fina lyften på kommando!

 

Jaa, det var en liten sammanfattning i alla fall.. Jag har för övrigt bara 2½ veckor kvar här, vilket känns ganska konstigt. Snart ska jag alltså hem, vilket är så otroligt roligt! Samtidigt som jag kommer sakna allting här.. och det är ju inte precis så att man kan köra några km och komma på besök och träning varje vecka heller.. :( Men, jag ska suga i mig så mycket kunskap som möjligt nu på slutspurten!