Hingsten som blev till valack

Som många av er redan hört har min lille hingst nu alltså blivit till en valack. En sak som jag länge funderat på och i slutet av juni tog jag det slutliga beslutet att det blir kastrering. Så jag väntade på att sommaren och alla insekter skulle försvinna, och i början av oktober ringde jag till närmaste hästklinik. Det har varit ett väldigt tufft beslut, men efter att jag äntligen tog beslutet kändes det som en lättnad, och ju längre tid det gick, visste jag att det skulle bli absolut bäst såhär. Som en bekant till mig sa: "En bra hingst blir en ännu bättre valack".

 

Jag är inte tillräckligt intresserad av att hålla på med avel, åtminstone inte ju nu, och att ha en hingst bara för att ha en hingst har jag aldrig velat. Det jag vill göra just nu är att träna och åka på kurser, och för en hingst som sällan träffar andra hästar är det ett ganska stort "utmaning" att åka till stall&manege med massor av rörelse. Han har sedan han var liten även haft ett så otroligt starkt huvud, som ibland kan bli lite jobbigt för mig och honom själv. Så för alla inblandade blir det lugnast och bäst såhär! :)

 

5 november var dagen D, och oj vad jag har varit nervös. Kommer allting att gå bra?? Många har sagt till mig "Jamen, det är ju bara en rutinoperation". Visst, det stämmer, MEN det kan ändå gå dåligt. Jag har hört om hästar som t.ex. dött på operationsbordet eller inte vaknat upp efteråt. Allt kan hända när det handlar om att söva och operera. Han hade dessutom en roterad testikel, som gav mig lite oro. Och inte nog med det så hade det snöat massor med våtsnö under natten, och när jag och Jessica körde iväg halv 8 på morgonen var inte alla vägar ännu plogade. Snacka om att göra mig ännu mera nervös.

Kaustby i vinterskrud

Väl framme vid kliniken skötte sin Cerezo fint, och allting gick jättebra!! Jaana och assistenten skötte operationen väldigt lugnt och bra! Mellan varven kikade jag på vad de gjorde, men mest satt jag vid sidan om medan Jessica berättade vad de gjorde. ;) Men jag är mycket tacksam över att allting gick så bra med min lilla pojk!

Hemkommen från kliniken. :)

Men oron slutade ju inte där.... Nästa dag när jag kom till hagen fick jag ju chocken eftersom Cerezo var enormt svullen. Min första tanke var givetvis nånting i stilen med "nu har tarmarna fallit ner". ;) Sände en bild till kliniken som sa att det var normal svullnad, och veterinären  hade ju fått dra lite extra i hans roterade testikel, därav kunde han vara lite mera svullen. Nästa dag var han ännu mera svullen, och under helgen skickade jag bild till nästan alla jag kände som kastrerat och frågat hur deras hästar sett ut. ;) Det som ändå gjorde mig lite lugnare var att han inte hade någon feber, åt och kissade normal, och blev piggare och busigare för varje gång jag var ut med honom på promenad. Ungefär 5-6 dagar efter operationen början började svullnaden sakta sakta gå ner, och sen dess har det bara blivit bättre, så nu är jag nog ganska lugn! :)

Dag 3 och dag 7

Någon stor skillnad i hans beteende märker jag inte ännu, men han är ju heller inte den som går och ropar här hemma, så lite svårt att säga... Det är också svårt att veta vad som beror på hormoner och vad som är unghäst eller invant beteende. Men till våren kanske man börjar märka om det är några tydliga förändringar... :)

Bogproblem

Förbered er för att läsa ordet "bog" x antal gånger, för nu kommer jag skriva ett inlägg om Emilio och hans bog..

 

När Emilio var 5 år var han med i en transportolycka. Transporten lossnade och åkte ner i diket varpå Emilio kastades ut genom taket. Som ni kanske förstår tog den här olyckan väldigt hårt på honom - bl.a. var hela höger sida uppriven. Men det som fick ta den kraftigaste stöten var nog ändå bogen, och det är först nu, 10 år senare, som jag inser hur mycket inverkan olyckan egentligen haft på bogen. Jag har alltid vetat att han haft problem med bogen, men orsaken till att bogproblemet kommit fram ännu tydligt nu är väl för att vi kommit till en lite högre nivå, och de övriga problem minskat.

Jag vet inte riktigt vad som hände med bogen vid olyckan, men allt står nog inte rätt till. En sak som alltid funnits med är när han betar/ äter från marken - han kan inte stå som en "normal häst". Han står alltid med höger framben långt fram och vänster framben långt bak - här kommer två foton, från 2006 och 2011.

 



I skritt-trav övergångar kommer en annan tydlig sak fram. Väldigt ofta kastar han upp/fram bogen och kastar upp huvudet i själva övergången (lite svårt att förklara). Fastän vi jobbat med det i 8 år har det inte helt försvunnit, utan det verkar vara något som alltid kommer finnas där.

Ifjol när vi började jobba allt mer på samlingar mot piaff så började det väldigt bra och kändes lovande. Men ju längre vi kommit desto mer inser jag att bogen hindrar honom även i detta moment. Fastän bakbenen jobbar hur bra som helst, klarar han inte av att få upp bogen. Han blir samtidigt lätt oren då också. Här får ni en bild..

 

Jag har med andra ord insett att hans bog aldrig kommer att bli bättre än vad den är nu. Under dehär åren jag haft honom har han gått framåt enorm, men en skadad häst har sina gränser, och förändringarna i bogen kan vi nog inte göra mer åt än såhär. Det känns ledsamt att komma till den här insikten, men aldrig att jag skulle ge upp för det. :)

Något att tänka på

Jag vet, det är en evighet sedan jag skrivit... jag har haft mycket att skriva om, och tänkt otaliga gånger att NU ska jag skriva, men det har helt enkelt inte blivit av. Nu ska jag göra ett försök att skriva om en liten grej som kanske kommer lite "out of the blue". :)

 

Något jag speciellt under det senaste året reagerat på är hur människor "håller i" sina hästar i t.ex. markarbete och longering. Orsaken till att jag tar upp det här är att jag sett så många varianter av dålig "hållning", och jag tycker det korrigeras för sällan, och en påminnelse kan behövas nu som då. Många trasslar lätt in sina händer i linan, några lindar linan runt handen vilket skapar en stor risk för skada ifall hästen rycker till. Ibland ser jag linor som släpar längs marken, där både du och hästen kan trampa på den. Och inte minst av allt, allt trassel skapar krångel och långsamma rörelser, speciellt i varvbyte.

 

Jag själv fick en mycket större medvetenhet om det här när jag började jobba med min hingst - har man en snabb och dominant häst som ibland kan hoppa till och busa lite, då går det inte att ha krångel med linan inte. Men lika viktigt är det med en äldre häst, och under min tid i Danmark fick jag m.h.a. både Michelle och Sandra ännu bättre koll på det här. Det är svårt att säga att det finns något sätt som är rätt eller fel, men de finns bättre och sämre "hållning". Ibland kan det vara svårt att koordinera sig själv, sin kropp och sina händer, speciellt i början. Men håller man linan rätt har man bl.a. mycket lättare att: 1. Länga och korta linan, 2. Byta varv - byta hand inkl. lina och spö, 3. Risken att trassla in sig/tappa linan är mindre.

 

Hur håller Jag i linan då? Lite svårt att förklara, men jag ska försöka, och så får ni titta på fotot. Ifall hästen går i vänster varv, håller jag i den sträckta linan till huvudet med vänster hand. Höger hand håller i spöt och resten av linan, som är organiserad i lagom stora ringar. Därmed har jag lätt att släppa på en ring om jag vill förstora volten, eller samla upp en ring om jag vill minska volten. Linan mellan händerna går närmare min kropp, så det är lätt att byta hand när jag byter varv (testa själv och se att det inte går lika bra att ha linan närmare hästen). :P Ifall jag bara håller i en kort tygel i groundwork kan det hända att det blir lättare att bara  ha en "platt dubbelvikt tygel", men oavsett vad så plockar jag noga ihop tygeln vid start för att kunna jobba på bästa sätt.

 

Jag hoppas ni förstår vad jag pratar om, och tänker på det nästa gång ni håller i en lina och en häst! :)



Semesterfundering och träningspass mellan regnskurarna

Ifall nån undrar så har jag ju semester just nu. Jag har inga speciella planer... vilket känns lite tråkigt. Vill gärna åka ner till H:fors en sväng och hälsa på bror med familj nån helg, men vi får se när det blir. Och så är det ju faktiskt redan nästa vecka som det ordnas ARena i Sverige. Jag köpte biljett redan i januari, och hade stora planer att åka ner till Danmark en sväng samtidigt. Men som det ser ut just nu kommer jag mig ingenstans, har varken bokat båt eller flyg, eller boende eller nånting. Jag är bara så jättetrött på att resa just nu, och när jag alltid är tvungen att resa ensam och måste ta hand om precis allting själv är det lite påfrestande. Hade nog hemskt gärna åkt, vill så gärna ut och ha lite ledigt... (ännu är det ju inte för sent).

 

Men men.. Till hästarna då. Värmen håller i sig, och jag är inte alls på G att göra nånting på dagen. Helst vill jag bara sova, läsa och äta. ;) Nu på kvällssidan började det åska och regna, vilket gav lite ny energi och frisk luft. Så jag har passat på att träna mellan regnskurarna. :) Idag blev det "ombytta roller" - longering med Emilio och ridning med Cerezo.

 

Med Emilio gjorde jag ungefär samma sak som med Cerezo igår. Försökte fånga upp bakbenen och ta honom ännu mer in i en sluta i både skritt och trav. Mycket fint i skritt, även hans svåra höger varv börjar lossna nu. Också sluta-halterna har blivit bättre - han slänger inte längre ut bakdelen lika mycket som förut. I traven har det också gått framåt i båda varven och fina galopper kom de! Duktig pojk!

 

Hade som plan att jag endast skulle skritta Cerezo idag och faktiskt försöka jobba lite mera specifikt, eller vad man ska säga. Jag har jättesvårt att veta vad exakt jag ska börja göra med honom, var är det bäst att börja? Kollar alltid igenom bromsen när jag börjar, svarar han när jag ber om halt? Jep, de gör han. Svarar han om jag tar bort en hjälp eller två. Ibland ja, ibland nej. Sen på volten, få honom att runda sig runt mig, och hålla voltspåret som jag ber om. Har haft lite svårt att få bogen på plats i höger varv, med idag gick han väldigt fint och rakt! :) Testade även att förstora och förminska volten, och det svarade han bra på! Och där fick det räcka för idag, och det här är kanske precis så mycket jag kan be honom om i nuläget..?!

 

Som avslutning på dagen verkade jag Cerezos bakfötter, medan regnet åter igen började falla.... :) Och det bästa med den finländska (åtm. österbottniska) sommaren ser ni på bild (okej, dålig bild), men vad jag menar är att det är ljust dygnet runt, vilket är underbart!

 

 

Tar mig i kragen..

Har de senaste veckorna haft lite motivationsbrist med hästarna (vilket till viss del troligtvis beror på värmen), men idag tog jag mig i kragen och tränade båda killarna. Cerezo var först på tur, och med honom jobbade jag från marken med longeringen. Satte fokus på att fånga upp bakbenen/bakdelen, mha "tryck". Lite svårare har han i höger varv, men nog svarade han så fint i både skritt och trav ändå! I och med att han blev så pass "inramad" och i bra balans så bjöd det i sin tur även på en trevlig galoppfattning och en lika trevlig galopp. Åh va jag var stolt över honom, han lär sig så snabbt! :)

Sen red jag Emilio och vi kände igenom gångarterna i förvänd böjning, och diagonaler. Riktigt bra diagonaler i både skritt och trav, lite svårare att böja om sig och få placerat bogen i trav hö varv, så de får vi jobba vidare på. Har inte jobbat så mycket i trav i förvänd böjning, men de gick finfint. T.o.m. de förvända slutorna i hörnen gick galant. Och sist men inte minst var jag "tvungen" att testa lite galopp. Tror aldrig jag har gjort en förvänd galoppfattning förut, men han är så pass skolad och lyhörd nuförtiden att de inte var några problem. Förvänd höger galopp på böjt spår har inte heller varit några problem förut, medan vänster är ganska svårt ännu.

 

Kort och gott, de var min träningsdag. :)

Kurshelg

Nu i helgen hade vi årets andra kurs med Anna-Clara Olofsson. Jag håller ju i trådarna för kurser med A-C, och även denna gång har det varit en del fixande hela våren. Kursen ordnades den här gången vid Stall NH, och blev riktigt lyckad! Hade satsat lite extra på tidsschemat med bl.a. mera teori och avslutande grillfest under lördagen för att få samlat gänget lite mera. :) Trots mina försök att marknadsföra kursen, och få en så bra och intressant kurs som möjligt, så var åskådarantalet lika dåligt som alltid.... Lite besviken blir man ju när man gjort sitt yttersta för att göra en så bra kurs som möjligt. :/ Men, finns de inte intresse så finns de inte...

 

Redan på fredagkvällen hade jag min första lektion - jag jobbade med Cerezo här hemma. Jag insåg ganska snabbt att jag (som vanligt) har varit lite för självkritisk. Han är mycket duktigare än vad jag gett honom "cred" för på senaste tiden. Fokuserade en del på höftplacering och sluta i groundwork och på längre lina. Och ett för mig nytt sätt att länga honom på, som gav mycket bättre kvalité i motsats till det jag gjort tidigare. :)

 

På lördagmorgonen hade vi ett teoripass med bett som tema, och mitt på dagen lite groundwork demo. Emilio fick vara försökskanin med Anna-Clara, vilket var mycket roligt och intressant att se. A-C fick även jobba lite med Maja, som inte är lika enkel.  

Kursdeltager njuter utanför manegen. :)

Själv jobbade  jag två pass med Emilio. Första passet lite groundwork och longering. Fortsatte på samma spår som senaste kursen. "Bjuda in" och sluta i longering. Han svarade väldigt bra, och även i trav fick vi några fina moment! Andra passet red jag, vilket inte var några större konstigheter. Rakriktning i förvänd böjning som sist, lite diagonaler... och samling + öppna/sluta. Och så fint han har börjat svara på sitsen!! Nästan så han nitbromsade några gånger när jag satte mig tillbaka inför samling. Underbara häst!!

Under lördagkvällen hade vi som sagt en liten grillfest för alla som ville. Vi blev inte så många, men roligt och trevligt hade vi minsann. Och givetvis god mat! :) Och vädret, det var ju helt fantastiskt - perfekt för grillning och umgänge!

 

Under söndagen blev jag motarbetad av min kropp och kunde inte delta. Jaa, jag blir så ledsen och arg. :( Men men.. Anna-Clara var snäll och jobbade Emilio från marken, och det gick ju super. Har verkligen fått en hel del verktyg att jobba med nu! Tusen tack underbara Anna-Clara för den här gången!! Och tack till Lisa, och alla andra som på något sätt varit med under helgen! :)

 

Tankar kring kastrering

Jag har det senaste halvåret funderat ganska mycket på om jag ska ha kvar Cerezo som hingst eller om jag ska kastrera honom. Inte för att han har varit en dålig eller jobbig hingst, utan av den enkla orsaken att en valack i princip, på alla sätt är lättare att ha. Jag kan räkna upp otaliga fördelar med att ha en valack istället för en hingst, men inte gör det beslutet lättare.
 

Nu på vårkanten när hingsten i honom börjat ta mera plats, har jag åter igen börjat fundera. Han är inte alltid med mig som förut, och till viss del tycker jag också att personligheten har förändrats. Han är inte riktigt mattes söta, mysiga Cerezo längre... Men största problemet ligger ju i hans beteende i hagen, nånting som han troligtvis inte rår för själv. 99% av tiden går det hur bra som helst, men det behövs bara 2 sek. och så kan båda hästarna vara skadade.
 

Redan när jag köpte Cerezo sa jag att han får vara hingst så länge han kan gå med andra hästar i hagen. Nu är den andra hästen Emilio, och så har jag tänkt att det ska vara i 15 år till. Visst kan de gå i varsin hage, men vad är det för ett hästliv? Jag vill ju dessutom fortsätta med lösdrift, och jag kan ju inte bygga nya vindskydd till höger och vänster. Den lösdrift och fodersystem jag har just nu är ju till för att båda jag och hästarna ska ha det så bra som möjligt. Jag måste tänka på mig själv också - jag är inte helt frisk i kroppen, och kan inte göra stora förändringar som gör att jag får mera jobb. Jag kan heller inte börja köpa hästar eller ta sto och föl bara för att Cerezo ska få ha en hagkompis.
 

Den sak som gör mig mest tveksam till att kastrera är ju att han är avelsgodkänd. Det känns dumt att kastrera en fin hingst som är godkänd för avel. Men frågan är ju om avel är nånting jag aktivt vill syssla med då? I så fall kanske det skulle vara värt att ha t.ex. hingsthage och uppstallning. Men inte är det ju riktigt det jag helhjärtat vill syssla med nu, fastän det vore roligt med några avkommor.

 

Jag tänker ofta också "Det här är ju hans mest "kritiska" ålder, han kan ju bli bättre med åren". Men är det värt att ha ett eller flera halvdåliga år, innan han kanske blir "sitt vanliga jag". Som sagt, det mesta lutar mot att jag borde kastrera, men nog är det ett sånt jobbigt beslut. :( Nåväl, p.g.a. sommar och infektionsrisk så har jag ju till hösten på mig att fundera i alla fall. Tills dess får vi ta dagarna som de kommer....